flytt gubbar

Aaa, just ja. Jag har flyttat från och med nu. Hittat något annat liksom....häng med!

http://blogg.mama.nu/veronica/

Sorry...

Jag är helt världelös på att blogga. Bör jag ens fortsätta?
Just nu finns det inte mycket att blogga om. Eller det finns väl massor. Men hur pass mycket bör jag blogga om?
Jag vet inte om jag mår bättre själv av att blogga om mig, mina problem och less attacker om vart annat. Någon gång kanske det måste ta slut?

V=jag
A=mannen i mitt liv.

V: Nu går jag och lägger mig
A: Vi ses om 20 minuter då!
V: 20 minuter? Ska du sitta här och glo i 20 min?
A: Nä, jag ska också gå och lägga mig. Men du tar ju 20 minuter på dig, från att du säger att du ska gå och lägga dig, till att du faktiskt lägger dig.
V: Gör jag verkligen det!?
A: Ja. Du borstar ju inte precis tänderna och sen hoppar i säng. Egentligen är det ju inte så konstigt att du har sömn problem.

Nää, jag gör nog inte det. Så från och med nu finns det en regel. Jag ska gå och lägga mig 20 minuter tidigare än annars. Svårt, men smart.

Prinsar prinssesor och Pippi Långstrump

Jag är beroende. Helt beroende av Tradera.
Jag kan inte sluta titta, titta på fina kläder. I alla storlekar och former.
Jag inte inte heller sluta buda. Men jag har i alla fall en gräns. Går en auktion över 50 kr så står jag över och låter någon annan vinna till dyrt pris. Aaaha!
Därför sitter jag här i ett par snygga shorts för 24 kronor och en top för 5 kronor.

Igår tog vi en behövlig utflykt till Höga kusten hotellet. Jag och mina vildar. Vi hade underbart sköna timmar på lekplatsen och Flippan var genom blöt efter att ha jagat vatten strålar.
Imorgon är mannen ledig och det blir kanske en utflykt dit igenom då.

Idag har vi gjort en annan utflykt, till ett helt annat mål och kanske lite ego av mig. Men vi åkte till Klädextra! När var man där sist? Jag minns inte, men någon gång i tonåren måste det ha varit.
Faktiskt hade Flippan kul, det fanns en "helokopp" att köra och massa leksaker att titta på. Och mycket fina kläder! Jag ska släpa med systa mi dit och shoppa fina kläder till billiga priser.

Omvänd

Crazy times!
Colin är 1 år. När hände det? Han är mer vild än still.
Jag får positiva kickar från människor i alla hörn och kanter. Jag gör det bra som orkar hänga med honom om dagarna. Hur svettig jag än blir så är det lika roligt varje dag.
I natt var han till och med sugen på att kliva upp 03:30.
Va vill du? frågade jag när han stack upp sitt huvud ur sängen.
Heeeeej, fick jag tillbaka. Och ett stort, trött och förvirrat leende tillbaka.
Sedan låg vi där, till 05:30 ungefär. Då bestämde han sig för att somna om.
Under de två timmarna hann han vända sig om på mage i ett försök att ställa sig upp minst 100 gånger. Tröttma...Sedan var det bara att kliva upp 07:15, då han vaknade igen, och som är hans normala tid att vakna.
Gäsp!
Jag har svårt att sova ändå. Mannen som ligger på sjukhus för inflammation i bukspot.
Jag vill att han ska komma hem.

Hurto!

Bus och mys i lekparken. Jag förstår inte varför Martin Melin envisas med att skriva parkleken.
Bortsett från att jag retar mig på det så har han startat en bra sida. Här hittar ni den.
Det är så omvänt att läsa om pappor, pappor som bloggar och verkar lägga ner 100% på sina barn.
Jag önskar att jag bodde i en större stad. Just för möjligheterna, jobben och atmosfären.

Annars då? Går bilen bra?
Jorasåattserru...

Jag längtar till lördag. Då får jag träffa de jag bryr mig om, och de som jag inte sett på evigheter.
Det är 10 år sedan vi gick ur nionde klass. Fatta, 10 år! Vad har hänt sedan dess? Iiiingen aning.
Alldeles för mycket som har varit svårt. Och fantastiskt många roliga saker.
Jag hoppas att det blir en bra uppslutning. Annars känns det rätt så meningslöst.

Bör, borde, bort?

Jag borde blogga mer. Jag borde dammsuga. Jag borde torka golv. Jag borde tvätta. Jag borde börja med middagen. Jag borde kolla upp en god fördrink till lördag.
Jag borde inte sitta här i soffan och slappa.
Men du anar inte hur skönt det är med en paus. Lillebror är vild. Överallt och snabb som fisk. Lämnar jag honom utan tillsyn i 1 minut så ropar storasyster
-Nu har han klättrat upp på stolen mamma. Vad ska jag göra??
Och den skräck hon har i rösten. Hon är så rädd om sin lillebror. Så försiktig och snäll.
Ordning och reda.
När han sover sin stund på dagen så går luften ur mig. Var verkligen denna tjej som nu är så stor, så här vild?
Jag kan inte minnas det...
Lillebror lyser och ler och har bara bus i tanken
Colin, vild som en vilde.

Olust

Jag har haft sådan olust att blogga. Vad ska jag blogga om egentligen?
Den här veckan är snart över och vi har väl inte direkt ansträngt oss. Ansträngt oss över vad vi ska göra och hitta på. Allt har fallit sig naturligt.
Idag har nog ändå varit den bästa dagen. Jag har i alla fall sett fram emot den.
Jag och lillebror packade in oss i bilen, vinkade hej då till storasyster som hade stora planer med farmor, och drog oss till Härnösand.
Där mötte vi upp fina Emma för fika mys och häng på stan.
Det är skönt att träffa vänner från förr. Förtroendet finns kvar. Samma gäller tryggheten.
Man vet liksom att man kan lita på bra vänner från förr, än idag.
Colin var också glad över att träffa Emma. Han sken som en sol mest hela dagen.
På vägen hem valde vi en lite längre väg. När jag såg öppet hav kunde jag inte bara åka förbi.
Vi stannade till efter vägen och såg ut över de små vågor som drog sig fram. Några få tårar fick falla till vacker musik på p3.
Ett skönt avslut på en skön dag.

Pirr i magen klur

Jag har inte skickat iväg en jobb ansökan sen...jag vet inte?
Nu är den skickad och jag sitter här med ett pirr i magen som inte går att beskriva. Det känns som om jag är kär. Jag är lycklig och glad och nervös och orolig på samma gång.
Tänk om. Tänk om.
Tänk om jag skulle få mitt dröm jobb?

Här är våren i alla fall på gång. Snart är all snö borta. Tvätten har jag hängt ute sedan en vecka tillbaka och det känns så befriande. Mycket roligare att tvätta helt plötsligt.
Jag har också kommit på hur jag kan lura min man att tvätta.
Vår maskin kan köra ett snabb program på 30 minuter. Och de använder jag ofta för att tvätta undan och tvätten blir ren på 30 minuter.
Idag vid 10 tiden slog jag vad med min älskade silly att han aldrig skulle kunna hinna tvätta fyra maskiner innan klockan var 12.
Tror du han klarade det? A-a. Nu måste jag klura ut hur jag ska kunna lura honom till annat också? Dammsuga på tid? Det gör jag varje dag i och för sig...
Jag är jagad vid varje dammsugning, och jag dammsugar vår övervåning två gånger om dagen. Jag ser mer bakåt än framåt när jag dammsugar. Anledningen är en liten man som jagar dammsugaren med en elak röst och ställer sig upp mot den i ett försök att komma upp på den och sitta. Det går inte att dra dammsugaren och se så de blir rent. Här kollas de bakåt. Och jag dammsugar på tid, varje gång.

the day, today?

Det tog oss, mig och mannen, en stund att förstå att det "bara" är torsdag idag.
Storasyster sover hos farmor, hon åkte redan klockan 14. Lyxade på badhuset vid 15 och nu har hon säkert sett Pippi på de sju haven 200 gånger.
Det är torsdag och vi har vardagslyx.
En stund för oss själva. Så kan man se det. Lillebror somnade klockan 19 och sedan dess har vi suttit i varsitt soffhörn och sett på film.
Inte sagt ett ord till varandra. Vi har varit alldeles för upptagna av brié och kex.
Trots att det är fredag imorgon så längtar jag redan till nästa vecka.
Jag ser framemot alla dagar nästa vecka. Det är skönt att veta vad som kommer att hända, vad vi kommer att göra.
Jag är beroende av framförhållning och planering. Jag vill veta att vi håller oss sysselsatta och inte vaknar en morgon utan att veta vad dagen ger. Trust me, jag klarar mig inte utan det.
Jag har dock en hel del förberedelser framför mig i helgen vad gällande måndag och jag hoppas att min älskade inte ska ägna sig åt arbete på lördag.
Här ska pris sättas och lappas och nålas!

Hon är en prinsessa

Jisses vilken migrän jag hade igår. Placerade huvudet i toan ett par gånger.
Migrän har jag haft förr men inte så här illa som det var igår.
Trots den så hade jag ju ändå mina två gullisar att leka och roa.
Tog den enkla vägen och åkte på Öppna förskolan i två timmar.
Där sköter storasyster sig själv och lillebror hittade en stadig lekkamrat.
Väl hemma fick jag besöka toaletten igen och sedan tog jag en stol och satte mig ute i solen!
Kroppen ville inte riktigt lyda, händerna skakade och jag fick ingen ordning när jag skulle greppa saker och hålla i grejer. Väldigt obehagligt!
Om det tänker fortsätta så här så måste jag nog få någon medicin utskriven och jag skulle önska att jag hade en nanny dagar som den. Kan man få en nanny utskriven också?

Idag är jag segare än segast.
Men snart vaknar nog lillebror och då ska vi ut!

Tråkigt tråkigt tråkigt

Planen var slalom för hela slanten idag. Surt väder stoppade oss. Giss på om kopian var sur!
Systra mi valde istället att åka på badhuset. Med sig fick hon storebrors barn. Vi kunde inte följa med för lillebror har nu 39 i temp!
När ska det ta slut??
Så dagen har varit tråkig. Åh så tråkig!
Vi åkte bort till morfar ett tag och hälsa på, mest hälsade vi nog på Sappo. Men lillebror blev så trött så vi blev inte långvariga.
Tråkigt tråkigt tråkigt. Nå mer kunde inte storasyster säga när hon hulkandes tog sig in i bilen.
Jag veeet.
Alla hennes kompisar har mammor på jobb eller så och som hennes kusiner på badet.
Detta är som en evighetsdag. Och hon saknar Albin.
Han kom och stannade i två dar. Det räckte inte riktigt för min tjej.
Hon saknar honom och hon saknar sin pa-pa. Han jobbar och sliter och syns sällan till som vanligt. Men snart så vänder det nog. Och det är inte långt kvar till sommaren heller!
Då får hon rå om honom så hon blir less!
Nu har väl jag babblat klart.

Den hemlige grönsaks beskyddaren!

Det här med paprika. Kopian älskar paprika.
Om den är precis som den är när den kommer från affären.
Är den tillagad på något vis och mjuk äter hon den inte!
Jag smyger i paprika i köttfärssås och blandar det med lax i ugn. Men hon finner den.
Att se henne, när hon stoppar en bit mjuk paprika i munnen, är som att se en bebis äta citron för första gången.
En spännande utmaning varje gång jag smugit in paprika i maten.
Kommer hon finna den?
Ibland gör hon det. Ibland inte. Spännande äventyr här som ni förstår!

Imorgon kommer vardagen tillbaka. Jag har sett till att veckan är full av aktivitet. Och imorgon börjar vi dagen med att hälsa på världens bästa Lisa! Både jag och Flippan har saknat henne så mycket! Vi längtar till imorgon.

Hi-fi

Hi-fi reklamen är läski tycker jag. Hamstern som blir vild och stor. L ä s k i .

Här sitter jag en lördag kväll. Mannen har nog sovit sedan 18:30.
Jag hade sett fram emot en kväll med mys. Istället har jag plöjt igenom andra skivan Sex and the city.
Kanske ska plöja igenom andra säsongen på en gång?
Det lär ju inte inträffa några överraskningar här i alla fall.

Dag 3

Igår kunde jag inte somna. När jag väl la mig runt 02 kom Flippan över till vår säng och kunde inte somna.
Hon kände nog min oro. Det kröp en oro över mig hela kvällen igår. Det är för mycket nu. Jag retar upp mig för mycket över små saker. Oroar mig över att diskmaskinen inte har blivit tömd. Jag räknar ut på ett ungefär hur många maskiner jag kommer hinna tvätta imorgon. Och hur många tvättar det är kvar.
Barnens kläder ligger på hög i tvättstugan. Tvättade, hängda och vikta av mig. De ska bara plockas in. Vad är problemet min älskade make?
Är han rädd för tvättstugan? Näää

Idag är det den 31 mars. En dag med så många känslor. Idag kunde varit en viktig dag.
Men det är bara jag som tänker på det. Det är bara jag som sörjer. Ibland behöver jag tröst men jag vet inte varifrån den ska komma. Jag belastar redan min älskade med mina tårar. Det finns allt för många tårar om nätterna. Ångest. Illamående.
Jag saknar en vän. En vän att kunna gå till. Gråta hos. Bli kramad av.
Jag saknar en riktigt vän. Många gånger.

I väntans tider

Anar ni hur långt 4 dagar är för en tjej på 3 år?
Måndag, en evighetsdag. Lek på Öppna Förskolan och sedan gympa.
Men måndag var en evighetsdag.
Idag är inge bättre. Morgonen har varit lång, och vi väntar.
Väntar och väntar på att lillebror ska vakna så vi kan åka på Öppna Förskolan idag också.
Onsdag... Vad ska jag göra för att förgylla min 3 årings dag?
Torsdag. Med storst T! Då kommer han, med stort H.

-Filippa, vad funderar du på?
-Albin.....

Allt och lite till....

...på samma gång.

Barnen är äntligen på topp igen. De har båda gjort det bra och storasyster är överlycklig att årets magsjuka var en betydligt mildare form än förra årets. Jiiissus, den vill vi bara glömma...
Lillebror har dock haft det kämpigare och inte kunnat äta riktigt. Han som är ett matvrak och äter ungefär lika mycket som storasyster har fått mini portioner.
Jag kan inte klaga på att det vart grinigt från hans sida! Stackars unge.
Men nu kan vi smyga på störra portioner och humöret börjar vända.

I söndags hade maken hockey avslutningen. Då har jag och barnen alltid söndagsmys i vår säng och ser på bompa och oftast somnar storasyster där.
När mannen kom hem lagade vi till en riktigt god middag och åt den framför tv:n. Bara vi två. I lugn och ro. Det var underbart, vi hade jätte mysigt! Fler sånna kvällar!

Idag vankas en tur på Dollarstore. Vädret var lysande när vi klev upp halv 8, men nu börjar molnen dra in. Trist!
Sen är det kalas ikväll för min älskade storasyster! En riktig mys dag blir det.

Nu har lillebror vaknat och det är väl dags att kliva ur pyjamasen?! Eller?
Klockan är faktiskt bara 10:23...

Kärlek

Fin kärlek. Syster och bror.

Okej, det här gick ju bra!?

Ja, kräk hell verkar vara över. Peppar peppar. Tvi tvi. Salta....
Storasyster la en pizza och lillebror två.
Jag går ännu på hel spänn och det hjälper inte att lillebror har fått tillbaka sin hosta. Jag tror han ska spy varje gång han hostar!
Vid varje host hoppar jag upp och flyger fram med hinken framför ansiktet på honom.
Stackars barn, han kommer vara livrädd för den där hinken snart.
Jag kommer nog inte vara lugn förrän imorgon.
Jag och storasyster har flytt till gästrummet så pa-pa får sköta lillebror om nätterna.
Men nu börjar jag längta efter min man.
Än dock har det varit en skön paus. Det skadar inte att sova ifrån varandra ett tag.
Nu längtar jag efter honom, det var ett tag sedan jag fick längta efter min man.

Idag ska jag fortsätta städa ut sjukan. Så det är väl lika bra att sätta igång kanske?

Kräk och andra utvägar

Magviruset har smugit sin in genom våra väggar.
Jag som har gjort allt för hålla det borta. Hållit mig borta från Öppna Förskolan...och kanske folk i största allmänhet?
Igår trillade dock lillebror dit och mannen i huset var inte sen på hänga på.
Jag är immun mot magvirus och magsjuka, så jag kan glatt stå på sidan och irritera mig över min klene make. Jag har inte varit magsjuk sedan jag var sju år. All cred till mig!
Storasyster kämpar på och än så länge har hon klarat sig.
Och lillebror är på bättringsvägen. Och mannen, hoppas jag. De har båda sovit sedan klockan 18.

Annars så har jag inte så mycket att blogga om. Dagarna går på i vanlig fart. Alltså tok fort.
Ena sekunden är det måndag och i nästa är det söndag.

Jag försöker få ordning på mitt liv och min framtid.
Jag förstår inte varför jag ska börja älta det igen, precis just nu när jag KAN sova normalt.
Det hjälper inte. Att fundera över alla de stora frågorna.
Det är ju ärligt frågor som gör mig rädd och nervös, och det är väl därför jag skjuter på det.
Jag VET vad jag vill, men var finns möjligheten? Inte här. Inte där. Men dääär borta.

Helger

Det går för fort. Fredag var över på en sekund. Lördag var som vilken vardag som helst, som vanligt. Mannen jobbade. Här hemma var allt som det brukar.
Idag, söndag. Hela dagen har gått ut på att få till middag och så mycket socialt samspel som möjligt innan klockan slår 17:30.
Då försvinner mannen på aktivitet.
17:30 till 18:30 är en lång timme. Den timmen är lillebror som galen, vild och all over the place.
Allt blandas med skratt, gnäll, stora leenden till ilska.
Ett tröttsam timme.
Det bästa med den här timmen är att jag vet att vi snart ska krypa ner i vår stora säng, jag och storasyster.
Lillebror ska äta välling i sin säng och sedan somnar han. Snabbt. En enda suck när vällingen är slut sedan sover han gott.
Jag och storasyster håller handen och ser klart på Bompa. Sedan somnar hon tyst bredvid mig och jag smyger upp.
Det är den mysigaste stunden på söndagen.
Jag, ensam med mina barn. Vi har vårt eget söndags mys.

Inte så lätt

Det är inte så lätt att borsta två tänder.

Men eller hur

Soligt. 10 plus på termometern. Livet blev helt plötsligt så underbart.

Nu har vi varit utan internätet i en vecka.
Jag har haft facebook abstinens men när jag fick avi via sms i torsdags sprang jag inte med blod smak i munnen och hämtade ut det nya modemet.
Jag hämtade det idag. (Med lite blod smak i munnen)
Jag minns inte ens vad vi gjorde förra veckan så jag kan berätta att vi haft en fantastisk Måndag.
Med "vi" så menar jag mig själv och lillebror.
Storasyster vaknade glad men sen gick det bara utför.
Jiiisus vilket humör.
Vi hade fint främmande på förmiddagen av E men storasyster surade som en disktrasa.
När E åkte iväg för arbete drog vi oss mot världens längsta pulkbacke.
Humöret lättade på storasyster och vi hade härliga timmar i solen.
Dock vred det om när vi började packa ihop oss för hemfärd.
I vårt hus svär man inte.
Här kan man inte ens säga snorunge utan att storasyster är framme med pekpinnen.
Men idag drog hon till med en rejäl svordom.
Fast, jag är lite sugen att säga som Magnus Betner. Kan ungen sätta in en svordom i en korrekt meningen där den passar då är det okej.
Fast, njee.
Men så här lät det mellan J och F:

J: Vill du gifta dig med mig F?
F: Nej, tack för helvete.

Nu blev de kvällen

Jag trodde allvarligt inte jag skulle överleva den här dagen.
Helt sjukt vad trött jag var i morse. När lillebror gäspade klockan 9 hoppade jag högt av glädje. Jag nästan sprang på stället innan jag slirade fram till honom och tog upp honom från golvet.
Jag kastade mig ner för trappan och viftade vilt åt storasyster. Skyndaré!!
Lillebror somnade inom fem minuter, jag efter 5 minuter och 1 sekund.
Storasyster låg bredvid och tittade på Bompa i sängen.
Efter en timmes mys och klagande på att jag snarkade så högt så Bolibompa inte hördes, klev vi upp.
Mycket piggare, gladare och med lite mer vilja över dagen.
Vi slängde i oss några ägg och macka och sedan spenderade vi en timme ute.
Det var skönt att få andas! Frisk luft, glada barn och lek med grann jänta.
Det var över två veckor sedan lillebror var ute i friska luften. Det gjorde honom gott!
Jag hoppas att vädret får oss att vilja gå ut imorgon med.
OCH att barnen i alla fall sover till 7:30.
Hoppas hoppas hoppas!

Hur...

Jag vet att jag har levt i lyx.
Jag har fått sova till klockan 9 - 9:30.
Men inte nu längre. Nu ska alla upp klockan 7.
K L O C K A N: S J U!
Det är tidigt för mig. Det är för tidigt. Och det är för tidigt för storasyster. Men här sitter vi nu.
Lillebror har fest som vanligt. Jag och storasyster halv ler och orkar inte riktigt skratta åt lillebrors framfart.
Det blir inga "ajajajaj". Bara ett "aj.....aj....colin"

Drömde en helt sjuk dröm inatt också. När vi vaknade visste jag inte om drömmen var verklighet eller bara en dröm. Drömmen hade med ett telefonsamtal att göra, och när vi vaknade så ringde telefonen! Då blev jag rädd. Men det var någon som ringde fel. Klockan 7 på morgonen. Tur de ringde fel till oss.

Galen mamma

ungefär så här känns det nu....

Livskvalité

Ett mörk badrum, vanilj ljus som brinner. Ett hett bad. Senaste skvaller tidningen. En isande kall martini.
När jag kliver ner i badet försvinner hela veckans irritation, problem och stress. Jag blir helt lugn.
Jag låser dörren och ligger med endast ansiktet ovanför ytan. Stänger ute alla ljud, alla rop på mig och Bolibompas dån.
Ensam. Kvalitets tid. Och skvaller.
Nu, snart två timmar senare är jag precis lika lugn och avstressad. Och jag ska nog unna mig en martini till. Eller kanske en öl?

- Luktar jag illa eller äckligt?
-Mjaa.....
- Jag luktar illa va?
- Fast jag älskar dig ändå, fast att du luktar illa.
- Jag älskar dig, fast att du alltid luktar så förbannat gott.

Helgen har varit bra. Lillebror har gnällt större delen av helgen. Dock tyckte en man på Dollar att det var den gladaste unge han sett.
Ja, han är glad, nästan alltid. Men nu i helgen har han hängt på min vänstra höft och dragit mig hårt i håret.
Jag kan inte klandra honom för gnället. Han har fortfarande hosta och snor som rinner. Jag skulle också gnälla och vilja hänga på någons höft...

Nu är det inte längre 10 cm mindre, nu är det nästan 12. Jag är så glad. Och stolt över mig själv.
Nu tackar jag mig själv varje dag för att jag är så duktig, för att jag ser skillnaden på mig själv.
Dock tycker jag att jag börjar se äldre ut... Äldre, alltså 30....

En vecka

En vecka satt jag och barnen instängda i huset. Klaustrofobi, lätt!
Pippi har nog gått 200 varm i dvd:n. Jag har nog sjungit "Blinka lilla" 400 gånger för att roa lillebror medan jag försökt få lite tid för mig själv, eller vid datorn.
Igår var det dags för oss att stor handla. Fylla frysen och planera månadens måltider.
Det är alltså jag som gör det. Och nu är det fyra som ska äta riktig mat, inte bara tre.
Lillebror spyr som attan av burk mat och vi har kommit på att han nog inte tål den.
Så nu lagas det riktig mat. Och han älskar allt. Till och med gröna små träd.
Igår meddelade jag storasyster att vi skulle handla, då sa hon:
-Jag längtar dit. Jag saknar folkorna. (människor, folk,vänner)
-Jag med, jag längtar också efter att få se människor, sa jag.

Att man kan längta efter att stor handla, det händer nog bara efter en vecka instängda tillsammans.
Idag var båda barnen feber fria. Jag och storasyster körde lyckodansen och lillebror garvade så han föll omkull.
Sen gjorde vi stan och inhandlade det obligatoriska lördags godiset på Dollar.
Och vi myste med "vår" hund resten av eftermiddagen.

MYSUNGAR

Mysungar.se har en fantastiskt rolig tävling nu. Där kan man vinna fin fina kläder!
Jag vet en grabb som skulle se mäkta cool ut i alla fall.
Hoppas på en vinst, så klart!

Trist vecka

Sjuka barn gör att man själv blir sjuk.
Sjukt trött och less. Den här dagen har gått fort, så det är glatt besked.
Mannen tog med sig båda barnen ner och sa god natt och vi hade puss kalas med snoriga ungar.
När klockan slog 20 så började jag fundera lite på var min make hade tagit vägen.
Jag smög ner och fann honom ner bäddad och halvt sovandes.
-Ska du sova nu?
-Ja, det är hockey match två i natt.

Okej...
Imorgon är det ett hårt pass som väntar min kropp. Jag längtar!
10 cm har försvunnit från gravid hänget.
Tack. Tack mig själv, tack styrkan, tack viljan, tack lusten!

Sjukstuga

Men jisses!
Nu har jag tvättat allt. Allt som mannen skulle tvätta.
Han har inte ens märkt det. Jag ångrar bittert att jag tvättat hans kläder också.

Här råder sjuk stuga. Jag klagar inte på att det är kallt ute. Jag är bara glad över det!
Båda barnen har feber. Lillebror hostar så det smärtar i öronen. Storasyster ligger i soffan och tittar på Pippi. En slö dag utan dess like. Glass har det även varit framme för de små.
Jag, som är av den sorten att glass, godis och även saft serveras på helgen, gick emot mina regler. Men är barnen sjuka så ska dom få ha det lite lyxigt.

Jag längtar oerhört mycket till klockan blir 17. Då ska jag slita svetten ur mig på crossen och springa några mil på löpbandet.





Hahahahah, trodde ni på det där? Jag ska cross träna, men det lär nog inte ens bli en mil på löpbandet.

Herregud, hahaha, gick ni på´t?

Då var det över

Alla hjärtans dag gick väldigt upp och ner.
Colin hostade och hade vassa knivar i halsen. Och grät. Han gråter aldrig. Så det måste ha gjort riktigt ont i halsen när han hostade.
Väldigt hög feber på det gjorde att vi inte kände igen vår son. Han ville inte ens le, han slutade prata och satt som apatisk. Att Colin sitter still är bara i sig en oro.
När feber inte ville släppa sitt tag efter tre alvedon under dagen och tempen visade 40,0 bestämde jag mig för att åka in på akuten.
Alltså, dagens sjukvård. Jag ångrade mig bittert att jag inte åkte till Sundsvallssjukhus och min gamla praktik plats på Barnkliniken.
Jag är dock väldigt glad över de kunskaper jag besitter över barn sjukvård och barns obstruktivitet.
Utan den hade jag fått åka hem utan medicin. Summan av allt är att min son är tillbaka!
Idag är det fart, han pratar och kryper omkring. Väldigt hes, men inte samma smärta i halsen.
Just nu har han ett sjukt intressant samtal med väggen och solen som lyser på.

Jag fick många fina sms igår om en önskan om en fin alla hjärtans. Men det finaste jag fick plingade in 22:50. Enkelt, vackert och varmt. Tack du underbara fina.
Det stod

"Jag hjärta dig idag"

Jag kom på´t!

Jag har kommit fram till det enda negativa med att träna och gå ner i vikt.
Mina bröst är på väg att försvinna....

Fick ett roligt mail. "Du är 1620 poäng från att få en dvd film"
För varje gång jag loggar in på deras hemsida får jag 1 poäng, så nu återstår bara 1619 inloggningar.

Natten har varit besvärlig. Inte för mig, men för Storasyster. Lillebror har däremot sovit mycket bättre än tidigare nätter. Storasyster var vaken i över fyra timmar. Vred och vände sig, pratade med sig själv eller låg bara mest och lät.
Så jag somnade efter fyra någon gång när jag skickat in Storasyster på hennes rum.
Huvudvärk efter nattens irritationer kommer nog hänga kvar idag.

Mannen ska INTE jobba över idag, och jag vet inte om jag ska vara ego och gå och träna eller gå och bada med barnen. Jag vill båda. Väldigt gärna.

Trams snack. Snart är det lunch och vi vaknade klockan 10.

Kul det här med träning

På det lokala gymmet träffar jag många jag inte sett på länge.
Bland annat gamla grannar från tiden i Paradiset. Men också en och annan gammal lärare.
Vi hade ett trevligt samtal, vi kan kalla honom HAN.

Han: Nämen hej! Har du kört slut på alla krafter?
Jag: Ja, det kan man säga! Crossen är sjukt jobbig!
Han: Ja, det är den värsta maskinen här. Hur är det med dig då?
Jag: Det är bara bra med mig, själv då?
Han: Jora, det är bra. Jag har ju faktiskt sett att du gift dig.
Jag: Haha, ja, nu är det snart två år sedan. Två barn har det också blivit.
Han: Haha, ja just det ja. Så du lever i ett religiöst förhållande alltså?
Jag: Det är inte speciellt religiöst, men ett fast förhållande är det.
Han: Tung problem....
Jag: Hahahahah

Så nu kan jag gott gå och träna igen och hoppas på att någon annan åker på tung problem.
För det var sjukt roligt!

Varför blir det måndag hela tiden...?

Jag förväntar mig inget svar på den frågan.

Ser på Familjen Annorlunda. Hur kan jag ens klaga ibland? Jag har två barn, de har en hel armé att hålla reda på.
Helgen har gått försiktig fram. Trist nog så har mannen jobbat större delen av helgen. Nu klagar jag igen... Sluta sluta klaga!
I ALLA FALL så passade jag på att rymma på söndagen. Jag fick veta att jag skulle bli mamma igen!
Till en pojke, en jätte hårig pojke! Han heter Sappo, är 4 månader och världens finaste Golden.
Han är nästan min. Tycker jag. Fast han får bo hos mamma och pappa. Men nästan min...
Världens sötaste hund satt i mitt knä hela vägen från Njurunda. Kärlek!
Han ska bo här oss ibland, jag ska se till att det blir ofta!

Idag fick vi fint besök av S och hennes Alvin. Jag blev överlycklig att han också är ett kräko. Han spydde nog nästan mer än vad Colin gör. Tack Alvin, you made my day!
Mötte mannen i dörren med en hastig puss. Informerade om TVÄTTEN, som JAG tvättar. Som HAN egentligen SKA tvätta. Sen rymde jag iväg till crossen och slet svetten ur mig. Som en ny människa klev jag ut och lite gladare.

Dansa hela dagen

Ska jag berätta något fantastiskt roligt? Ska jag?
Min man har tagit över tvätt ansvaret. I Måndags gick diskussionen het. Det som räknas som "kvinnligt" göra och det som räknas som "manligt" göra. Jag försökte förklara att vissa saker kanske inte kvinnor är fysiskt byggd för att klara av.
Att kvinnor inte fått lära sig att byta däck och att män inte spenderat tid i tvättstugan som ungdom.
Vi kom fram till att JAG skulle tömma vatten systemet i stugan nästa höst och att A skulle ta över tvätten.
Det var alltså i måndags. Det har inte tvättats sen dess. Han har alltså inte tvättat alls.
Och jag kan inte bara se på. Jag har en son som byter kläder tre gånger om dagen, just bara för att han är kille och kräks upp allt han äter. En kul detalj med att få en pojke.
Så alltså sen i måndags ligger det ungefär 12 plagg av hans kläder i tvätten, ner kräkta och inte tvättade. Nu väntar jag inte ut min sambo längre. Det är ohållbart PUNKT

Dagens tanke

När jag gör något på egen hand får jag ofta frågan om pappan är hemma och är barnvakt.
Ja, han är barnvakt åt sina egna barn, brukar jag svara.
Men nu gör jag inte det längre. För pappan är verkligen barnvakt åt sina egna barn.
När han är ensam hemma med barnen så städas det knappast, de tvättas inte och disken blir inte bort städad. Så ja, det han gör är att se till att hålla barnen vid liv tills dagen är över.
Och det får jag tacka honom för. Att han lyckas hålla barnen vid liv en dag ensam. Det är inte ett lätt jobb, tell me, i know.
Den lilla kopian äter ju på allt som kommer i hans väg. Den stora kopian hoppar från allt som hon lyckas komma upp till. Och slår sig. Naturligtvis.
"Men Pippi gör ju så" snyftar hon tyst och håller lite is mot smärtan på knät, huvudet eller armen.
Så jag får verkligen tacka min man som håller barnen vid liv medans jag får lite luft.

Städa, tvätta, diska. Det får jag göra senare...

Nattligt

När det inte längre är någon tillgänglig på msn känns det ensamt.
Ensamt att sitta sömnlös en söndag klockan 00:17.
Vetskapen att morgondagen kommer tickande närmare.
Jag lärde mig ganska snabbt att inte kolla på klockan. Efter 4 månaders sömnlöshet lär jag mig hur tiden går ändå. Att det närmar sig morgon, en glimt av dagsljus.
Jag undrar varför vissa dar är sämre än andra.
Jag kan inte påstå att jag grubblar mer vissa dar. Jag är ett grubbel och kommer nog alltid vara.
Det är på natten jag har tid. Tid för mig själv, tid för mitt liv och större tankar.
Inte tankar som handlar om mattider, blöjbyten, temperatur och snor.
Just nu tänker jag alldeles för mycket på framtiden. Mitt kommande liv. Det jag vill, vill ingen annan följa med på. Med ingen annan, så menar jag min sambo.
Det är tryggt här, i denna lilla stad. Jag känner mig inte så säker. Egentligen inte säker alls.
Vad finns här för mig, det jag brinner för? Måste jag starta det själv och riskera allt?
Eller kommer jag någonsin komma dit jag vill? Där möjligheten finns till.
Jag vet inte. Jag önskar att svaret var enkelt, och att frågan inte var så svår.

Nu när kvällens grubbel finns på print så kanske jag kan krypa ner i sängen med gott samvete ändå.
Hur som helst så kommer jag vara trött imorgon.

Får jag lägga mig ner och försvinna nu?

Det gick precis som jag hade tänkt ut det. Det hade inte hänt ett skit, ett ynka pytte minus.
Jag blev förbannad, känner mig lurad på något vis.
Nu ska jag fan mat strejka.
Fick ett skov igår och tyckte förbannat synd om mig själv. Insåg att jag knappt har några vänner att umgås med på dagarna, jag har inget fritidsintresse, knappt något att se fram emot and so on...
Fick en tröstande kram av min man, men den hjälpte inte precis.
Jag måste bli frisk så jag kan börja träna. Mina endorfiner ligger nere vid tårna, så det är kanske inte så konstigt att jag känner mig så lack och nere.
Men alla andra har sina dagar uppbokade minut vis. Jag har ofta inga större planer. Fruktansvärt trist.
Nu ska jag snyta mig.

Kanske borde bör, eller nåt sånt

En vecka har passerat sen jag antog en ny utmaning.
Imorse grät jag som ett blött djur.
Det är inte lätt att vända sitt liv, även om det är till det bättre. Det gör inte saken bättre att jag inte får någon support hemifrån.
Hur svårt kan det vara? Att peppa den man älskar och tala om hur duktig någon är?
Jag ska sluta vara snäll. På nåt sätt. Sluta tvätta kalsonger ska jag i alla fall göra.

Men ikväll gäller det. Jag är sjukt nervös, jag tror också att jag kommer åka hem besviken och gråta som en bäver. Ta vid där jag slutade i morse.
För jag tror att resultatet ikväll visar plus, inte minus.
Jag blir säkert mer plus desto mer jag tänker på det.

Mannen jobbar övertid. Jag beundrar M som har sex barn hemma och ta hand om. Jag har två. Och min hjärna är mos redan. Hur ska den här veckan sluta?

Nämen serrusåatt

Och hur går bilen då?
Skit...

Mina sömn svårigheter, problem...brist, eller vad man nu ska kalla det, är inte bara längre grundade bara på mig själv. Snoriga barn ställer till det rejält.
Och stor tjejen, som vill vara så stor alldeles för fort, slängde sina nappar för tre dagar sedan.
Allt dokumenterades men jag smög undan två stycken i fall att.
Och ikväll var detta, i fall att befogat. Det tog två timmar för henne att somna.
Med tanke på att hon var vaken mellan klockan halv 3 och 5 i morse gjorde hon ett himla bra jobb att INTE somna ikväll.
Men med nappen i mun så gick det i all hast.
Jag kom ner halv 3 inatt, fast besluten om att sova. Då ligger min lilla tjej och håller lillebror i handen. Jag lyste mig in i rummet med hjälp av mobilen och hör då från min lilla tjej:
"Men vad håller du på med? Colin försöker sova"
Och vad pappa höll på med? Sov, snarkade.
Hade inte ens märkt att storasyster tagit över rollen som förälder.
Jag blev så arg och stolt på samma gång!
Min lilla, stora tjej. Hon har kontroll på allt. Hon håller ordning på sin bror och hon tar hand om honom så bra. Det kommer att få en fin syskon relation. Jag är helt säker på det.
Lillebror hade en hemsk hicka som höll i sig. Och de båda hade nog varit vakna ett tag, för Flippan var pigg och glad. Jag tog över ansvaret, berömde henne för hennes insats samtidigt som jag sparkade på pappa och var arg och besviken på honom.
Jag frågade om Flippan ville krypa ner under mitt täcke. Då sa hon:
"Ja, en liten stund då. Jag har så himla mycket att tänka på"
Jag frågade vad hon tänkte på. Då tänkte hon på, oboy, vilken macka hon skulle ha till frukost, hur mycket vatten hon ville ha... Det var en hel del att tänka på...

Nu sover båda gott i vårt sovrum. Och jag hoppas att de båda kommer få sova gott i natt. Och jag...

Spola spola spola

Kan vi inte vara här, precis här, just nu?

Mental styrka

Eller så kan man kalla den mentala styrkan för järn vilja.
Jag har lagt Tobleronen framför mig.
Jag ser den väl. Den stirrar tillbaka på mig.
Jag hör ju hur den ropar. "Ät upp mig. Ät upp mig NU"
Men nää.
Jag tänker sitta här och stirra ut den, vänta ut den, för den kommer att bli uppäten.
Men inte av mig. Utan av han här bredvid.

Toblerone - Järn vilja 0-1

Jag skulle kunna gå på vatten för en stor choklad boll just nu.
Det värsta är att jag vet var en Toblerone ligger gömd.
Det är inte värt de, jag vet det.
Min kick start på mitt nya liv bör inte förstöras för en toblerone...
Jag har varit så sjukt duktig och kilona har fallit.
Jobbigt jobbigt jobbigt.
Jag är som ett barn.
Jag stannar till på godis avdelningen innan jag betalar.
Torkar snabbt bort dreglet från mungiporna och skynda till kassan för att snabbt betala och springa ut därifrån.
De är nästan så bilen gör en riv start när jag drar där ifrån.
Jag är duktig duktig duktig! Och imorgon får jag kanske ta mina första steg på gymmet.....

Snacket efter

Vad är det här för månad, egentligen?
Är den inte över snart?
Jag har aldrig tyckt om januari.
Det är en lång sträcka av fattig plånbok, kallt och mörkt.
Jag tänker på den där almanackan som fanns i skolan på låg eller mellanstadiet.
Där var januari, februari och mars i led. Sedan svängde kalendern ner och där fanns april.
Herregud vad jag längtade och längtar, till april.
Men det är en lång start sträcka tycker jag. Jag längtar så tills vi svänger ner till april.
Nu får det börja gå mot vår.
Januari och februari är helt onödiga månader.

Mars, okej. Mars får väl vara kvar då

Instängd

Kallt.
Kallt inne och svinit kallt ute.
Har inte satt foten utanför huset på hela dagen.
Och nu, när det är minus 16 (!) då måste jag iväg.
Grattis.

Barnen kan ha smittats av vattkoppor också. De bör visa sig till helgen om det är drabbade eller inte. Lika bra att ha det överstökat, samtidigt som jag inte riktigt är pepp för det.

Nee, det kanske är dags att ta på sig skoter overallen och dra iväg i kylan....

Hel och halv

Jag kan väl säga att den här dagen har varit bra, men den hade sin rejäla svacka.
Mina tårar kom plötsligt och utan förvarning.
Jag tänkte på min vän, på hennes otroligt fina bebis som inte finns här.
Nils Arvid. Tårar som kom så plötsligt, men det kändes så skönt efteråt.
Denna lilla kille kommer alltid finnas kvar, och jag tänker på min vän och honom ofta.

Det var min söndag. Jag ska pigga på mig själv med "I en annan del av Köping" om en liten stund.

En söndag med eftertanke, framtidstro och kärlek. Tack.

Värt att följa

Har du hakat fast i samma bloggar?
Det har jag. MEN, för någon vecka sedan hittade jag en blogg som jag följer med glädje, intresse och med starka känslor.
Abbes pappa bloggar på ett sätt som gör att man blir glad, berörd... allt!
Läs, jag tänker inte berätta mer. Jag vill ha er nyfikta, så ni läser.
Passa på att rösta på bloggen också!

Men var har jag min ficklampa?

Ett fyrfaldigt HURRA för mitt 100:de inlägg!
Hipp hipp hurra hurra hurra huuuuuuuurrraaaaaaaaaaa!

Jag börjar min meningen som jag brukar, alltså vad är grejen med att vara sjuk?
Helt fantastiskt onödigt och det är väl därför jag bara är det en gång om året.
Jag har inte haft feber på tre år men igår värkte min kropp så kopiöst att jag anade feber.
Kul. Men, det är väl bra att börja året sjuk, nu vet jag ju att jag inte kommer vara det nå mer det här året. Tack 2010.
Trots sjukdom så har jag börjat städa bort julen. Hemmet blir ju som nytt! Allt känns mysigt igen, på nå vis.

Min make kom precis hem med en stor burk nötter med choklad överdrag. Naaaaaaaw!
Han är snäll han, den där mannen.

Av och på knappen

I lördags kom fin främmande från Stockholm, det fina främmandet vi saknat sedan jag och Filippa var i Stockholm och bodde hos dem. Vi har haft väldigt många mysiga dagar, och vi har även fått besök av världens bästa Lisa.
Och hon hade inte med sig vilken julklapp som helst till Filippa. En tavla med bilder från vår resa till Junibacken.
Filippa kan inte sluta titta på den, och hon visar alla som kommer hur sur hon är på en av bilderna.
Mycket uppskattad present, och vi längtar till nästa resa!

När Stockholmarna lämnade oss igår eftermiddag stod vi alla fyra i hallen.
Jag sa: Schhhhhyyyy
Filippa: Vad lyssnar vi på?
Jag: Tystnaden.

Sedan dess har Filippa frågat vad det är som låter? Tystnaden svarar vi.
Men redan idag är vi lite trötta på den, vi har ju haft en 1½ åring som sprungit runt här sedan i lördags. Men Colin kan lätt bryta denna tystnad med sitt snack, skrik och prat.
Han kan ju säga ma-ma. Säger vi. Säger jag....

Nytt år, ny läjaout.

Sådärja. Nu har jag fin slipat på min blogg, barnen ska ju så klart föreställa mina egna två bebisar. Bebisar kommer dom vara tills dom flyttar hemifrån när dom är 25. Sådeså...

Herregud, julen är över. Vilken fart den kom med och vilken riv start den drog iväg med!
Nu är det ju till och med ett nytt år, och jag hann inte ens blogga på den första dagen på det nya året. Men men.
Julen var underbar, nyårsfirandet lika.
Men visst, det kommer bli skönt att komma tillbaka till vardagen. Alltså, jag klagar inte över att min man är hemma i nära två veckor.
Dock har jag gjort en fantastisk upptäckt under dessa två veckor. När min man är ledig och hemma förfaller hela mitt system. Min vardag bryts av, kan man väl säga? För så känns det.
Ni ska se min tvättstuga.....Skrev jag "min tvättstuga"? Pinsamt.
Tvätten ligger i högar på golvet. Är det någon som stänger av mig när min man är hemma? Eller förväntar jag mig hjälp mer automatik när han är hemma 24 timmar om dygnet i 2 veckor?
Jag vet inte. Eller så tar kroppen och hjärnan semester helt enkelt.
Jag vet att det behövs, jag som knappt sover, fortfarande.
Hotade nästan min man till livet i morse, innan jag bytte sovrum. Då hade jag varit vaken från 01:37, och nu stod klockan på 06:46.
Det är många timmar det, att ligga och lyssna på sin bebis som snusar gott i sin säng. Men kanske kanske vaknar han snart, så lika bra att vara vaken och redo...eller?
Och dottern som tränger sig närmre och närmre och vill kramas, tätt tätt.


Och mannen, som snarkar, breder ut sig, tappar andan, och låter som om han föder barn hela nätterna.
Efter fem timmars irritation bytte jag rum, och fick sova till 11:00.
Tack...

Gott nytt år vänner och bekanta och okända.
Jag hoppas mycket på det här året. Och det är valår. Jag vet inte om jag kan få mer pirr i kroppen av att tänka på det!