Hur...

Jag vet att jag har levt i lyx.
Jag har fått sova till klockan 9 - 9:30.
Men inte nu längre. Nu ska alla upp klockan 7.
K L O C K A N: S J U!
Det är tidigt för mig. Det är för tidigt. Och det är för tidigt för storasyster. Men här sitter vi nu.
Lillebror har fest som vanligt. Jag och storasyster halv ler och orkar inte riktigt skratta åt lillebrors framfart.
Det blir inga "ajajajaj". Bara ett "aj.....aj....colin"

Drömde en helt sjuk dröm inatt också. När vi vaknade visste jag inte om drömmen var verklighet eller bara en dröm. Drömmen hade med ett telefonsamtal att göra, och när vi vaknade så ringde telefonen! Då blev jag rädd. Men det var någon som ringde fel. Klockan 7 på morgonen. Tur de ringde fel till oss.

Galen mamma

ungefär så här känns det nu....

Livskvalité

Ett mörk badrum, vanilj ljus som brinner. Ett hett bad. Senaste skvaller tidningen. En isande kall martini.
När jag kliver ner i badet försvinner hela veckans irritation, problem och stress. Jag blir helt lugn.
Jag låser dörren och ligger med endast ansiktet ovanför ytan. Stänger ute alla ljud, alla rop på mig och Bolibompas dån.
Ensam. Kvalitets tid. Och skvaller.
Nu, snart två timmar senare är jag precis lika lugn och avstressad. Och jag ska nog unna mig en martini till. Eller kanske en öl?

- Luktar jag illa eller äckligt?
-Mjaa.....
- Jag luktar illa va?
- Fast jag älskar dig ändå, fast att du luktar illa.
- Jag älskar dig, fast att du alltid luktar så förbannat gott.

Helgen har varit bra. Lillebror har gnällt större delen av helgen. Dock tyckte en man på Dollar att det var den gladaste unge han sett.
Ja, han är glad, nästan alltid. Men nu i helgen har han hängt på min vänstra höft och dragit mig hårt i håret.
Jag kan inte klandra honom för gnället. Han har fortfarande hosta och snor som rinner. Jag skulle också gnälla och vilja hänga på någons höft...

Nu är det inte längre 10 cm mindre, nu är det nästan 12. Jag är så glad. Och stolt över mig själv.
Nu tackar jag mig själv varje dag för att jag är så duktig, för att jag ser skillnaden på mig själv.
Dock tycker jag att jag börjar se äldre ut... Äldre, alltså 30....

En vecka

En vecka satt jag och barnen instängda i huset. Klaustrofobi, lätt!
Pippi har nog gått 200 varm i dvd:n. Jag har nog sjungit "Blinka lilla" 400 gånger för att roa lillebror medan jag försökt få lite tid för mig själv, eller vid datorn.
Igår var det dags för oss att stor handla. Fylla frysen och planera månadens måltider.
Det är alltså jag som gör det. Och nu är det fyra som ska äta riktig mat, inte bara tre.
Lillebror spyr som attan av burk mat och vi har kommit på att han nog inte tål den.
Så nu lagas det riktig mat. Och han älskar allt. Till och med gröna små träd.
Igår meddelade jag storasyster att vi skulle handla, då sa hon:
-Jag längtar dit. Jag saknar folkorna. (människor, folk,vänner)
-Jag med, jag längtar också efter att få se människor, sa jag.

Att man kan längta efter att stor handla, det händer nog bara efter en vecka instängda tillsammans.
Idag var båda barnen feber fria. Jag och storasyster körde lyckodansen och lillebror garvade så han föll omkull.
Sen gjorde vi stan och inhandlade det obligatoriska lördags godiset på Dollar.
Och vi myste med "vår" hund resten av eftermiddagen.

MYSUNGAR

Mysungar.se har en fantastiskt rolig tävling nu. Där kan man vinna fin fina kläder!
Jag vet en grabb som skulle se mäkta cool ut i alla fall.
Hoppas på en vinst, så klart!

Trist vecka

Sjuka barn gör att man själv blir sjuk.
Sjukt trött och less. Den här dagen har gått fort, så det är glatt besked.
Mannen tog med sig båda barnen ner och sa god natt och vi hade puss kalas med snoriga ungar.
När klockan slog 20 så började jag fundera lite på var min make hade tagit vägen.
Jag smög ner och fann honom ner bäddad och halvt sovandes.
-Ska du sova nu?
-Ja, det är hockey match två i natt.

Okej...
Imorgon är det ett hårt pass som väntar min kropp. Jag längtar!
10 cm har försvunnit från gravid hänget.
Tack. Tack mig själv, tack styrkan, tack viljan, tack lusten!

Sjukstuga

Men jisses!
Nu har jag tvättat allt. Allt som mannen skulle tvätta.
Han har inte ens märkt det. Jag ångrar bittert att jag tvättat hans kläder också.

Här råder sjuk stuga. Jag klagar inte på att det är kallt ute. Jag är bara glad över det!
Båda barnen har feber. Lillebror hostar så det smärtar i öronen. Storasyster ligger i soffan och tittar på Pippi. En slö dag utan dess like. Glass har det även varit framme för de små.
Jag, som är av den sorten att glass, godis och även saft serveras på helgen, gick emot mina regler. Men är barnen sjuka så ska dom få ha det lite lyxigt.

Jag längtar oerhört mycket till klockan blir 17. Då ska jag slita svetten ur mig på crossen och springa några mil på löpbandet.





Hahahahah, trodde ni på det där? Jag ska cross träna, men det lär nog inte ens bli en mil på löpbandet.

Herregud, hahaha, gick ni på´t?

Då var det över

Alla hjärtans dag gick väldigt upp och ner.
Colin hostade och hade vassa knivar i halsen. Och grät. Han gråter aldrig. Så det måste ha gjort riktigt ont i halsen när han hostade.
Väldigt hög feber på det gjorde att vi inte kände igen vår son. Han ville inte ens le, han slutade prata och satt som apatisk. Att Colin sitter still är bara i sig en oro.
När feber inte ville släppa sitt tag efter tre alvedon under dagen och tempen visade 40,0 bestämde jag mig för att åka in på akuten.
Alltså, dagens sjukvård. Jag ångrade mig bittert att jag inte åkte till Sundsvallssjukhus och min gamla praktik plats på Barnkliniken.
Jag är dock väldigt glad över de kunskaper jag besitter över barn sjukvård och barns obstruktivitet.
Utan den hade jag fått åka hem utan medicin. Summan av allt är att min son är tillbaka!
Idag är det fart, han pratar och kryper omkring. Väldigt hes, men inte samma smärta i halsen.
Just nu har han ett sjukt intressant samtal med väggen och solen som lyser på.

Jag fick många fina sms igår om en önskan om en fin alla hjärtans. Men det finaste jag fick plingade in 22:50. Enkelt, vackert och varmt. Tack du underbara fina.
Det stod

"Jag hjärta dig idag"

Jag kom på´t!

Jag har kommit fram till det enda negativa med att träna och gå ner i vikt.
Mina bröst är på väg att försvinna....

Fick ett roligt mail. "Du är 1620 poäng från att få en dvd film"
För varje gång jag loggar in på deras hemsida får jag 1 poäng, så nu återstår bara 1619 inloggningar.

Natten har varit besvärlig. Inte för mig, men för Storasyster. Lillebror har däremot sovit mycket bättre än tidigare nätter. Storasyster var vaken i över fyra timmar. Vred och vände sig, pratade med sig själv eller låg bara mest och lät.
Så jag somnade efter fyra någon gång när jag skickat in Storasyster på hennes rum.
Huvudvärk efter nattens irritationer kommer nog hänga kvar idag.

Mannen ska INTE jobba över idag, och jag vet inte om jag ska vara ego och gå och träna eller gå och bada med barnen. Jag vill båda. Väldigt gärna.

Trams snack. Snart är det lunch och vi vaknade klockan 10.

Kul det här med träning

På det lokala gymmet träffar jag många jag inte sett på länge.
Bland annat gamla grannar från tiden i Paradiset. Men också en och annan gammal lärare.
Vi hade ett trevligt samtal, vi kan kalla honom HAN.

Han: Nämen hej! Har du kört slut på alla krafter?
Jag: Ja, det kan man säga! Crossen är sjukt jobbig!
Han: Ja, det är den värsta maskinen här. Hur är det med dig då?
Jag: Det är bara bra med mig, själv då?
Han: Jora, det är bra. Jag har ju faktiskt sett att du gift dig.
Jag: Haha, ja, nu är det snart två år sedan. Två barn har det också blivit.
Han: Haha, ja just det ja. Så du lever i ett religiöst förhållande alltså?
Jag: Det är inte speciellt religiöst, men ett fast förhållande är det.
Han: Tung problem....
Jag: Hahahahah

Så nu kan jag gott gå och träna igen och hoppas på att någon annan åker på tung problem.
För det var sjukt roligt!

Varför blir det måndag hela tiden...?

Jag förväntar mig inget svar på den frågan.

Ser på Familjen Annorlunda. Hur kan jag ens klaga ibland? Jag har två barn, de har en hel armé att hålla reda på.
Helgen har gått försiktig fram. Trist nog så har mannen jobbat större delen av helgen. Nu klagar jag igen... Sluta sluta klaga!
I ALLA FALL så passade jag på att rymma på söndagen. Jag fick veta att jag skulle bli mamma igen!
Till en pojke, en jätte hårig pojke! Han heter Sappo, är 4 månader och världens finaste Golden.
Han är nästan min. Tycker jag. Fast han får bo hos mamma och pappa. Men nästan min...
Världens sötaste hund satt i mitt knä hela vägen från Njurunda. Kärlek!
Han ska bo här oss ibland, jag ska se till att det blir ofta!

Idag fick vi fint besök av S och hennes Alvin. Jag blev överlycklig att han också är ett kräko. Han spydde nog nästan mer än vad Colin gör. Tack Alvin, you made my day!
Mötte mannen i dörren med en hastig puss. Informerade om TVÄTTEN, som JAG tvättar. Som HAN egentligen SKA tvätta. Sen rymde jag iväg till crossen och slet svetten ur mig. Som en ny människa klev jag ut och lite gladare.

Dansa hela dagen

Ska jag berätta något fantastiskt roligt? Ska jag?
Min man har tagit över tvätt ansvaret. I Måndags gick diskussionen het. Det som räknas som "kvinnligt" göra och det som räknas som "manligt" göra. Jag försökte förklara att vissa saker kanske inte kvinnor är fysiskt byggd för att klara av.
Att kvinnor inte fått lära sig att byta däck och att män inte spenderat tid i tvättstugan som ungdom.
Vi kom fram till att JAG skulle tömma vatten systemet i stugan nästa höst och att A skulle ta över tvätten.
Det var alltså i måndags. Det har inte tvättats sen dess. Han har alltså inte tvättat alls.
Och jag kan inte bara se på. Jag har en son som byter kläder tre gånger om dagen, just bara för att han är kille och kräks upp allt han äter. En kul detalj med att få en pojke.
Så alltså sen i måndags ligger det ungefär 12 plagg av hans kläder i tvätten, ner kräkta och inte tvättade. Nu väntar jag inte ut min sambo längre. Det är ohållbart PUNKT

Dagens tanke

När jag gör något på egen hand får jag ofta frågan om pappan är hemma och är barnvakt.
Ja, han är barnvakt åt sina egna barn, brukar jag svara.
Men nu gör jag inte det längre. För pappan är verkligen barnvakt åt sina egna barn.
När han är ensam hemma med barnen så städas det knappast, de tvättas inte och disken blir inte bort städad. Så ja, det han gör är att se till att hålla barnen vid liv tills dagen är över.
Och det får jag tacka honom för. Att han lyckas hålla barnen vid liv en dag ensam. Det är inte ett lätt jobb, tell me, i know.
Den lilla kopian äter ju på allt som kommer i hans väg. Den stora kopian hoppar från allt som hon lyckas komma upp till. Och slår sig. Naturligtvis.
"Men Pippi gör ju så" snyftar hon tyst och håller lite is mot smärtan på knät, huvudet eller armen.
Så jag får verkligen tacka min man som håller barnen vid liv medans jag får lite luft.

Städa, tvätta, diska. Det får jag göra senare...