Veckoslut, ännu en gång

Har inte så mycket att blogga om.
Går bara runt och väntar. Väntar på att få besked om vad som händer i Frankrike. Det är många som vill ha svar nu, det är många som vill kunna sova om natten.

Helgen, hoppas jag, ska spenderas utomhus. Jag har ingen ork, har så ont i kroppen och benen känns som gummi när jag reser mig. Så trött.....

Bygglov

Snart drar vi igång rivingen av sovrummet, jag skulle gissa på att det blir i helgen.
Kollar på bygglov nu som river kök. Wille är verkligen sjukt rolig.

"Jaha, så du ärvde kåken av föräldrarna! Ja, en annan fick rest skatt och några pantflaskor"

Tidig söndag

Jag brukar egentligen inte vara den som hoppar ur sängen på morgonen men nu har jag varit vaken sedan 07:00. Vaknade redan kl 04:nånting, och tänkte kliva upp. Men det var så fasligt mörkt ute så jag väntade ut mörkret.
Nu har jag hunnit ätit frukost och myst upp mig i soffan och än har jag inte hört ett ljud från familjen nerifrån.

Kollar på Dr Phil, idag handlar programmet om människor som har runt 50 olika fobier.
De visar en kvinna som ska resa till Dr Phil show med flyg. Först bestämmer hon över taxi chaffören och ber honom byta fil i körlinjen för hon är rädd för att åka ner i vattnet över en bro. Väl på flygplatsen undrar hon om hon kommer få en hjärtattack, stroke eller svimma. Hon köper en dricka med plastlock som hon har i munnen men hon undersöker om sugröret är rent. WHET??? Var det bara JAG som uppmärksammade det?? Inte ens Dr Phil verkar ha tänkt på det...

Jaa.. innehållsrik morgon, i know...Jag ska göra mig lite mer Oboy och kanske onyttiga mig lite med något.
Nu är det bara 12 veckor kvar. Sen blir 3 till 4. 12 veckor, det är en kort tid det.

Gladeligen!

Gårdagen var så himla dyster för min del. Jag har nog gått in i en deprimerande period vilket känns hur korkat som helst! Men just nu behöver jag bekräftelse på att jag gör något bra, på att jag är bra och att jag är duktig, fin stark och bra....jävligt bra! Men den uppmuntran får jag inte, inte ens från mig själv. Jag är så trött och slut, kan inte annat än tänka på den 13 mars när skolan är slut och jag ser det som i ett ljus. Det är kanske då jag kommer bli glad igen. Igår grät jag i 30 minuter. I 30 minuter tyckte jag jävligt synd om mig själv.
Jag ville bara ha ett "tack för att du har tagit hand om oss när vi varit sjuka" eller "vilken tur att vi har dig, vilken tur att du var här" Men näää... Jag känner mig tagen för given och helt struntad i. Men va fan....

Bitter kanske är det ord jag ska använda, inte deprimerad. Jag tror jag ska börja varje morgon med att peppa mig själv, tala om för mig själv hur jävla snygg jag är, hur duktig jag är som kämpar på, och att jag ska vara glad. Glad glad glad och jävligt tacksam! Jag är frisk och kry. Det borde vara det enda som räknas!!

Kräksjukan tar död´n på mä!

Först insjuknar mannen och ligger i fosterställning och skakar och är okontaktbar. Några timmar senare ringer dagis och berättar att hjärtat kräkits...två gånger...Jag var nog där på mindre än fem minuter och slängde ner henne i overallen och åkte hem i stört fart.
Väl hemma la hon en rejäl kräka i vår säng och sedan hängde hon och jag framför TV rutan resten av dagen med uppehåll för kräkningar i hinken.
Natten har väl ungefär sett lika dan ut. Jag och hjärtat sov på en madrass i hennes rum, trångt, hårt, tappad känsel i heeeela min kropp....några kräkningar i hinken. Hon har ju gjort det grymt bra som lagt kräket där och inte på sig själv eller i soffan! Bra jobbat pinglan!!!
Idag har det varit lugnt, jag går mest och är orolig att hon ska bli dålig. Idag vill hon äta ALLT!
Jag har spritat rent hela vårt sovrum, alla täcken och kuddar, filtar mm blev utslängt redan 10:30 och togs väl in för cirka 1 timme sedan. Alla äckliga bakterier borde vara dö-ö!
Jag lider mest av halsbränna och trötthet. Någon magsjuka kan jag inte märka av så långt ögat kan nå, för vem skulle ta hand om allt om jag blev sjuk??

Åter till datorn

Efter en psykisk påfrestande helg för en undersköterske elev som mig, så är det väldigt skönt att komma hem. Och toppen av allt var att dagis var stängt igår så jag och lill kopian hade en underbar dag tillsammans.
Vi har ett sjukt snällt barn....jag vill bara säga det. Hon är underbar och världens bästa!
Vi bråkar grymt sällan och hon är det bästa sällskap man kan ha!
Sådär, det blev en kärleksförklaring!
Men dagen hann bara gå över i natt och då drabbas mannen av maginfluensa/sjuka.
Så nu ligger han däckad, jag ska skriva klart min uppsats och lill kopian har jag lämnat av på dagis. Jag hoppas verkligen att det är en "personlig" magsjuka och att den inte smittar.
Jag tvingar i alla fall i mannen vatten så han inte torkar ihop i sängen som ett russin.
Från vindruva, till russin, på bara några timmar.

Flummigt inlägg. Men men....ha en härlig..ööö....tisdag var det idag ja!

Fredag nr 13.

Mars månad innehåller också en Fredagen den 13onde.

Spännande tider det här! Idag, om en liten stund faktiskt, ger jag mig iväg till Sönnsvall igen. Ikväll är det pass till 21:30 cirka. Sedan ska jag bege mig till en väldigt tom lägenhet. Endast katten som dansar på borden...


Den här veckan hemma har varit sjukt trist om dagarna, underbar om kvällarna och super mysig i övrigt. Men det ska bli skönt att få jobba lite i helgen och se andra människor än Martha, Rachel Ray, Oprah mfl....
Arbetena tar sig, funderar faktiskt på att ta med datorn på bussen och skriva lite mer på barn och ungdomssjukvård uppsatsen, men va fan, datorn är så sjukt tung att bära på!

Glad alla hjärtans dag!

Insikt

Jag kom precis på att jag har magsjuka. Magsjuka där man måste sitta på toa, inte hänga ner med huvudet i den. Sedan igår har jag mått skit (hahah) dåligt och inte fått behålla någon mat.
Vi får se hur länge det här tänkte hålla i sig, jävligt trist är det och jag är trött som feean.

Det gick förresten jätte bra på Försäkringskassan, dock hade dom flyttat på sig! Jag missade totalt de två skyltarna som talade om det och att de numera huserade tillsammans med Skatteverket. Var fan ligger skatteverket, var det första jag tänkte. Kom efter ett tag på var det låg och traskade dit med rätt tunga steg med tanke på det uppdrag jag hade framför mig. Pengar eller inte pengar?
Svarat blev pengar, och att jag hade 23 dagar kvar på pingla nummer 1 att ta ut. Glad var jag, lättat var hjärtat!

Det går himla segt med renovering av sovrummet, jag får inte med mig mannen i mitt liv. Han suckar mest när jag försöker slita bort den bård som sitter i vägen för mitt projekt. Igår gick vi och la oss 19:15 för att se på Supernatural så då blev det inte mycket till projekt gjort! Inte i sängen heller (heheheh)
Nä, nu stundar Bompa om 20 minuter vilket betyder att jag om 20 minuter kommer börja gäspa och somna i soffan. SÅ...hare bäst, flodhäst!

Måste vara tröttsamt...

...att både VARA Rachel Ray och att KÄNNA henne. Jag får ilningar i hela kroppen när hon pratar. Tv:n är på ytterst låg volym. Det skär i hela kroppen och hon skriker och är konstant hes! What´s up with that women? Har hon inte hört talas om Wicks?? (eller liknande)
Nu ska jag ner på stan och göra mig sedd på Försäkringskassan och visa dem att jag är gravid och vill ha en jävla massa pengar för mödan!
Eller nåt sånt...

För att uppdatera

Så, då har jag varit på färg handeln och jag blev glatt överraskad! Så jag skuttade faktiskt ut därifrån....i den mån det går i 6e graviditetsmånaden med en större melon i magen....
Men priset blev ju över hälften så billigt än vad vi räknat på! Då blir man ju glad och jag vill börja riva i sovrummet ikväll!
Mannen i mitt liv tyckte att jag kunde börja med det själv, "så får du se hur roligt det är". Har jag någonsin sagt att det är kul med grundarbete?

Ännu en givande förmiddag

Jag försöker verkligen göra klart mitt arbete, men mina tankar är just nu hos Colorama.
Jag vill dit och göra upp en budget för hur mycket det kan kosta att renovera vårt sovrum.
Men jag kommer ju inte kunna slappna av efter att jag gjort den budgeten heller, antingen så blir det en positiv eller en negativ övveraskning. Så jag kommer alltså skutta ut därifrån eller släpa mig själv i håret.

Jag borde kanske åka dit...

Motivationen, hallå var är du?

Jag orkar inte ta tag i skolan! Jag måste måste måste men har ingen lust. Det är inte roligt längre och just nu jobbar jag bara under press och stress.
Jag vet inte om jag lär mig något. Nu skriver jag på arbeten om prematur, diabetes, eller var det influensa? Datorn börjar ryka och frusta i protest.
Nästan.

Igår började vi kolla på en ny bil. Vi är väldigt överrens över vad vi vill ha. C5 is da bil!
Vi måste ha en större bil nu när barn nummer två kommer.
På tal om barn nummer 2 så har barn nummer 1 hakat upp sig på bebisar. Dagligen frågor hon om bebisen kommer snart, att den måste byta kläder och att den ska ha overall.
Svårt att förklara för en två åring att det tar lite tid, att det är sommar när bebisen kommer och att all snö ska vara borta först.
Hon tjatar också om att fylla år, heeela tiden. Vi pratar tårta varje dag och ballonger.

Nu måste jag återgå till skrivandet i word fönstret och förhoppningsvis kanske bli klar med uppgiften idag.

I natt jag drömde...

Jag vaknade 03:35 och har varit vaken sedan dess.
Det flög nog mer än 100 tankar genom mitt huvud. Bland annat hur människor i större städer ser på vänskap. Ofta har de över 200 vänner på facebook. Men hur många av dem bryr man sig om? Hur många riktiga vänner hinner man skaffa sig i en så stor stad? Jag älskar tryggheten här, är det fel att känna igen varje människa jag möter på torget?
När jag besöker Stockholm letar jag ständigt efter bekanta ansikten, allt för att få känna mig "hemma".

Jag grät också en stund, eller, 1 timma var det säkert. Är vi män och kvinnor så olika och varför? Varför har vi så svårt att förstå varandra? Och varför måste vi drabbas av så många kriser, bara för att kvinnor vill mer, ha mer och känna mer. Vad känner männen egentligen? Känner de sig någonsin ensamma som vi gör. Eller är jag den enda som kan känna mig så fruktansvärt ensam i en tvåsamhet?
Jag vågar inte öppna upp mig själv längre för jag vet att jag inte blir förstådd. Hur komplicerade är vi??
Varför söker inte män den ständiga bekräftelsen på kärlek?
Bara för att min man inte talar om att han älskar mig var tionde minut så skulle jag uppskatta om han gjorde det, eller i alla fall visade det på något fint sätt en gång om dagen.
Vi tar varandra för givet och blir bekväma. Men jag är den som inte vill glömmas bort i vardagen. Jag vill kämpa och få tillbaka det vi en gång hade.
Bara för att vi vet var vi har varandra, är nöjda med livet och vet att det alltid kommer vara vi, för så är det, ska vi då ge upp om kärleken?

Nya tidens tempo

It's been a long, long time for that I owe you now, I miss your heart I miss your lonely eyes.
I want to come back for more,I want to take care of my memories, welcome me tonight.
There's been tragedies and hard times, There's been luck and real good times, the magic spellbind.
/Takida

Efter en förvirrad höst med vänner som skiljer sig, vuxna som plötsligt går bort och en överraskande graviditet har jag väl så smått börjat vakna igen.
Jag vill gärna börja om på nytt i en ny blogg, men ibland undrar jag om jag hellre skulle ha en privat dagbok som ingen annan kan läsa?
För hur mycket vill man öppna sig i en blogg, och hur mycket får man berätta?
Med texten ovan vill jag tala om att de just varit hard times.
Nu är det inte många veckor kvar innan skolan är slut. Kommer jag klara av att lämna in alla uppgifter innan den 6:e mars?
Stressen är överhängande.
Jag vill helst rymma så långt bort som möjligt och bara skita i allt. Det jag försöker tänka är att det just bara är några veckor kvar, efter den 6:e mars är jag fri.
Den 13:e mars firar vi och den 14:e är jag färdig undersköterska. Klar, finito, done!
Nu är det bara två veckor kvar på praktiken och under den här perioden av fem veckors fantastisk tid på Barnkliniken, har jag inte fått så mycket skolarbete gjort. Det är nu jag ska sitta med det. Nu när jag är som mest trött, slut och mentalt tung. Save me.

En mer öppen hjärtlig blogg startar, jag hoppas jag inte deprimerar ner er. Det är ju trots allt fredag idag. Det gör att mitt leende kläcks i alla fall.