Dravel

Dravel, dravell? Hur det nu stavas.
Okej, vi har haft en kul kväll här hemma med syster och man och barn. Bytt julklappar. Ätit tacos och druckit martini, vin och glögg. Sicken fest. Gratis karusell lite smått.

Barnen har lekt och lekt och lekt, bygg kojor och dansat runt granen, retat den äldsta ungen och stått i vägen för den minsta.
Nu sitter jag och sambon här, våra barn somnade som två laxar i lax ask.
Höööhö. Gratis karusell vare ja!

Den här helgen har gått alldeles för fort. Det är bara för att sambon helt zoonika jobbat tre fredagar i rad. Helgerna har vart så korta så korta! Men nu jobbar han bara måndag och kanske halva tisdag.
Sen är han ledig två veckor.

På tal om min man. Jag vet inte vad som hänt, han läser i alla fall inte min blogg, men han har TVÄTTAT!!!
Helt sjukt. På eget bevåg, utan att jag sa till, utan att jag bad om det!
Sjukt kul upplevelse.
Fast.....tvätten har inte blivit hängd än. Vi får väl se om han gör det innan vi slänger oss i säng eller om jag får göra det.... Spännande.

Jätte kul inlägg, herregud, det här får vi göra oftare!

Sömn. Giv mig!

Jag har testat det mesta.
Man blir lite smått galen när man inte kan somna på kvällen/natten.
Jag har hängt med det där "natt tåget" som det snackas så mycket om. Gå och lägga sig när man är som mest trött. Det är klockan halv 8 för mig. När barnen har somnat.
DÅ skulle jag kunna somna som en stock. Men ska jag alltså gå och lägga mig halv 8 varje kväll?
Hur galet vore inte det egentligen?
Jag har gått och lagt mig och läst en bok, det har funkat sjukt bra! Men många gånger har en liten trippande treåring kommit över till vår säng innan jag har hunnit bli tillräckligt trött.
Så då ligger jag där ändå, och kan inte somna. Jag kollar sällan på klockan, det törs jag inte, och om jag gjorde det skulle jag bli ännu mer stressad.

Allt jag tänker på när jag ligger i sängen, eller sitter uppe så här, är sånt jag inte hinner tänka på under dagen.
Full fokus på dagen, full fokus på natten.
Tänk om en MAN skulle göra lika dant?
Det är väldigt många som är förstående, vad gäller mina sömnproblem. Att det är vanligt och att det kommer ge med sig.
Men, va?
Har någon någonsin hört om en MAN som ligger vaken om nätterna och tänker på framtiden, barnen, livet, kärleken, samtalen oss emellan, samtalen vi aldrig hinner ha.....?

Såhär på fredan

...kan ni väl kika in på gratisbio.se
Jätte roliga tävlingar, gratis grejer och samlar du mycket poäng så kan du plocka ut dom och få olika saker!

men alltså...

Den där boken kommer bli min skilsmässa.
Men va fan, det får väl bli så då. Bara jag får rätt, rättvisa i hemmet.
Min man kom nyss hem på lunch, slänger fram sin hamburgare sen igår och stoppar i sig. Jag sitter och dricker mitt the, äter en macka och serverar både Colin och Filippa med fika. Min man är alldeles för koncentrerad på sin hamburgare.
Jag går mot diskmaskinen och frågar, lite ut i luften "Är det diskat eller inte..." Min man är v ä l d i g t snabb att svara:"Aaa, jag plockade ur den igår, det är bara att plocka in" Inte liksom bara att han säger det, det finns en viss ton i det han säger.
Jag blir irriterad men försöker inte att visa det, utan iställer kontrar jag med "Jaha, men du såg inte att dörren till tvättstugan var stängd igår? För det kan ju bara betyda 2 saker. Antingen finns det tvätt att hänga eller så har torktumlaren körts, och kläder ska vikas"
TYYYYYYSTNAD....

Inte ett enda svar, inte ett enda pip kommer ur hans mun.
I den här familjen plockar jag undan mitt och pojkens, mannen tar sitt och Flippans. Men Flippans hög av kläder är ett berg numera, ett torn som rasar snart.
Jag vet att många tänker "men plocka in de själv då"
Aldrig! Aldrig! Jag är ingen slav som gör mitt mans arbete, han får skylla sig själv och han får jobba dubbelt om han nu är så lat att han inte kan bara in kläderna när dom är vikta och klara. AV MIG!
För jag tvättar, jag hänger, jag viker. Jag tumlar, plockar ut tumlaren och viker. Min man....han tvättar kanske 1 eller 2 gånger i månaden. Hänger tvätten ungefär lika ofta.
Hans ursäkt?
Att det är så svårt att veta vad som ska tvättas med vad.
Öööö, varför har jag 3 tre T R E tvättkorgar. Jo, just för att tvätten delas upp på det viset här. Det är bara att ta en korg och slänga in innehållet i maskinen. Skit svårt, eller hur!!???!

Min man var lika irriterad när han gick, dörren small lite hårdare när han gick. Men vad är han arg på? Att jag tjatar? Påpekar? Är missnöjd?
VAD HAR HAN FÖR RÄTT ATT BLI FÖRBANNAD ÖVER?

Är det dags?

Filippa vill åka till Junibacken, idag, nu. Vi var där för snart 3 veckor sedan. Det var fantastiskt kul och vi planerar en resa till sommaren. Mormor och morfar verkar vilja följa med också.
Filippa kan se filmen om Junibacken om och om igen som finns på junibacken.se
Det är helt sjukt hur en treårings humör kan svänga! Nu blev hon sjukt sur för ingenting. IGEN!
"Nää. NU GÅR JAG IFRÅN!"

Hur gör man? Kan man göra något?

.......
Blev skit förbannad imorse när jag bara hinner upp till hallen och känner att det luktar bajs i hela huset. Hur kul är det egentligen?
Min man kände tydligen inte det när han kom upp imorse?! Konstigt, tycker jag. Han är i badrummet, sen går han på jobbet. Och inte känner han att det luktar bajs i hela huset, nääärååå.

Samtalet igår kväll, diskussionen kanske jag ska säga, mellan mig och min man gick hett till.
Jag vill, MÅSTE, börja träna. Jag hade graviditetsdiabetes och om jag bara sitter stilla hela tiden, förutom när jag jagar barn, springer ute och leker och den vardagliga rörligheten, så kommer jag få diabetes. Jag vill inte gå ut i mörkret och gå och halka. Jag vill inte spela innebandy. (fatta nån gång idiot!) Jag måste få träna upp min rygg som är helt överbelastad av allt lyftande av 2 barn dagligen. Den värker nå sin in i bomben! Och min vikt, bör vi ens nämna den??
Min kära make tränar ishockey och innebandy, på sommaren får han spela fotboll också. Allt det är gratis för honom. Han kan träna gratis genom jobbet.
Jag måste safta ut med 1900 spänn för att få träna. I 20 veckor. Jag anser att jag borde tappa några kilon på 20 veckor, jag skulle vilja tappa 20, men som mål blir det nog 10. Mest för att inte bli besviken.
Min man anser att det är dyrt. Som om jag inte visste det.
Han tycker att jag kan ut och gå. Blir min rygg hel av det? Nej.
Min insulin produktion blir bättre, men jag måste få träna min rygg.
Slutsumman: 1900 kr. Jag får gå på gym.
Tack.

På begäran dåra.

Okej, alltså det händer inte så mycket i mitt liv. Samma vardagliga rutiner som sällan bryts. Vakna klockan 10 (jag veeeet, sjukt snälla barn) Frukost för mig och Filippa, lunch för Colin.
Sen blir dagen som den blir, lek och stoj. Och ungarna är helt sinneslöst galna på kvällarna. Studsar och hoppar och är sjukt glada. Colin har en hej dundrandes fest i sin säng när det är läggdags.

Förövrigt. För att dämpa ner alla tankar och allt jag måste hålla reda på har jag läst en grymt bra bok. Och jag har faktiskt några kvällar i rad lyckats somna i tid! Alltså inte klockan 4 på morgonen utan redan runt 1-2!
Boken "Familjens projektledare säger upp sig" gav mig otroligt mycket, och jag känner mig inte längre ensam. Ensam om att ständigt tjata, påminna, säga till och hålla reda på ALLT.
Det är alltså min man, min andra halva, som jag måste säga åt att "du kan väl dammsuga". Han drar sig lite i skägget och ser sig omkring. "Behövs det?" frågar han alltid tillbaka...
I denna bok fick jag bekräftat att män har enbart sitt och sitt eget i skallen. De behöver inte hålla reda på födelsedagar.
(Förresten, nu ska jag inte dra ALLA män över samma kam. Men nästan, så kan man nog det. Eller?)
Jag håller reda på allt, min hjärna är en kalender som min man utnyttjar allt för ofta.
Han ser inte att dottern lämnat små strumpspår efter sig, han tar inte med sig posten som legat i trappan i nästan 1 vecka. Detta, med posten, var ett litet test från min sida... För att se om han möööööjligtvis ens skulle kasta ett öga på den. Men ICKE!
Jag placerar allt framför hans näsa, planerar och projekterar. Fixar matsedel för veckan, kollar vad som ska handlas utöver det. För min man har ingen aning om vad som finns i kylen eller frysen.
Jag har också bett honom om att kolla upp en sak på jobbet, men det har inte hänt och det har gått 2 veckor. Jag frågade varför, varför det ska vara så svårt att komma ihåg en sak? Svaret jag fick har gjort att jag har blivit ännu mer irriterad.
"Jag har så mycket att tänka på"
"Som vadå?" Att din dotter behöver en ny overall, att det är måndag imorgon och vi behöver handla. Eller kanske du har tänkt på att tvätten inte tvättar sig själv? (Ett helt annat kapitel i vår vardag)
"Nää, det tänker jag inte på. Jag tänker på jobbet."
Alltså, okej. Han har mycket på jobbet, men om bara visste vilket heltidsarbete det är att vara hemma med 2 barn. Hålla reda på allas liv, kläder, skor, tvätt, städ, laga mat, handla mat, göra frukost...on and on and on. En man, karl, karlslok, var hemma med sina barn en längre tid medan kvinnan jobbade och gjorde INGET utöver att arbeta, utan lämnade över ansvararet till mannen......gud. Jag vill inte ens tänka på det. Jag blir alldeles kall....

Så hur gör man? Hur får man sin man att vara delaktig i livet, vardagen, stöket. Och hur får jag in honom i min hjärna, så han vet hur mycket jag har att tänka på och hålla reda på?