Kidnappa mig, snälla, någon!

Just nu längtar jag till Norrfällsviken och fiskarfänget. Vill så gärna bli bjuden av någon snäll själ som kan tänka sig betala en mysig lunch i solen.
Kom och kidnappa mig när ni vill!!
Jag behöver muntras upp....

Lesssombaraden

Vaknade 02:30, 02:45 kom lill kopian över till oss.
Hon hade fasligt svårt att somna om och när klockan slog 05:00 röt jag till på alla cylindrar att hon skulle sova, och det gjorde hon.
Vi vaknade igen 07:30 och hon var lika glad som vanligt och pigg på att kliva upp.
Jag däremot kunde knappt ta mig ur sängen. Efter att ha hjälp mig själv med armarna under benen, ungefär som om jag vore förlamad och behövde få hjälp med att få benen över sängkanten, så satt jag upp i sängen. Men det gjorde fruktansvärt ont i ryggen, i vänster ben och rumpa så jag grät.
Visste inte om jag skulle lägga mig igen eller försöka ställa mig upp. Grät tyst, så inte lill kopian skulle se hur ont jag hade. Ringde min älskade man på en gång och bad honom köra vår lilla älskling på dagis.
Nu hasar jag vänster ben efter mig för det finns inte på kartan att jag ska kunna gå normalt. Jag behöver rump massage helt enkelt!

Nu är lill tjejen på dagis till 11:45. Hur JAG ska kunna vara en bra mamma fram till klockan 15 när mannen kommer hem är en gåta. Jag är en tråkig mamma nu.... jag vill vara samma mamma som innan!!! NU!

Måndags snack

Var till doktorn idag på MVC och la mig skönt på en säng.
Blev uppkopplad till ctg apparaten och fick ligga i 15 minuter och höra hur bebisens hjärta klappade och hur den rörde på sig. Doktorn sa att barnet mådde super bra. Fick också veta att jag kan vara sjukskriven. Jag har inte ens tänkt tanken... Men innan det har beviljats så kommer väl ändå barnet vara här (kan man ju hoppas)
Vi får väl se hur det blir med den saken.
Fick också lite klarhet i vad vår läkare i Sollefteå sagt i Torsdags.
Vi var som två förvirrade höns när vi kom därifrån och förstod inte varför vi inte kunde få föda vårt barn hos dem.
Nu är hjärnan lite klarare och vi kommer att välja Örnsköldsvik förlossning, i fall det skulle bli aktuellt med att barnet måste läggas in på barnklinik.
Sundsvall är även ett alternativ men det känns lite konstigt att hamna på den barnkliniken när jag har jobbat där.
Tar insulin varje kväll nu, började på 4 enheter men ska öka till 6 enheter från och med ikväll.
Det är barnet som kan få lågt blodsocker efter förlossningen och då finns det bättre resurser på Örnsköldsviks och Sundsvall sjukhus med bättre kontroller och mer personal.
Lite nervös är jag nu, kanske inte just för att barnet inte ska må bra, det mår ju bra nu så jag får hålla mig till nuet.
Men att föda i Örnsköldsvik...
Men det är egentligen ingen skillnad, men man känner sig mer hemma där. Även om jag inte har en aning om vilken personal som finns på något av sjukhusen!
Fast det kanske är mer sträckan till Örnsköldsvik som oroar mig. Det är långt att åka, det tar tid, har vi den tiden den här gången? Den här gången hade jag tänkt stanna hemma längre så risken för att bli hem skickad är minimal.
Speciellt från Örnsköldsvik. Jag vill verkligen vara säker på att värkarna har börjat och jag vill verkligen att dom ska ha kommit igång riktigt innan vi åker.
Känner jag min man rätt så kommer han slita in mig i bilen och jag kommer motvilligt hålla i mig i trappen och skrika "neeeeeeej inte än!"

Här hemma talar vi gärna om för varandra att vi älskar varandra.
Lill kopian svarar oftast med ett gulligt mmmmmm.

Nu på morgonen sa jag till henne att jag älskade henne.
Lill kopian: Mormor också i mitt hjärta.
Jag: Jaa, mormor älskar dig också. Pappa med.
Pappa: Jag älskar dig jätte mycket gumman.
Lill kopian: Jaaa, det får du!!

Idag ska vi mysa i solen, igen, och njuta av tillvaron!
Hoppas ni får en skön dag också!

Insulinus

Idag ska jag börja med insulin. Mitt socker åker berg och dalbana. Jag har verkligen skött mig, ätit på vissa tider och tänkt på vad saker och ting innehåller. Men ändå så vill inte mitt socker lägga sig på en rak linje.
Nu hoppas jag att bebisen tittar ut om två veckor eller nåt, så jag slipper sticka mig under en längre tid.

Idag sov lill kopian till 08:45. Hon har under en veckas tid vaknat redan vid 6 tiden, och med tanke på att hon inte sover något under dagen så har hon haft det ganska kämpigt!
Igår sov hon till 07:20 och då blev jag riktigt imponerad. Men idag!!
Vilken tur att vi inte skulle vara på dagis nu på förmiddagen, jag har aldrig hjärta till att väcka henne! Då tar jag hellre ledigt.
Men idag ska lill kopian få vara på dagis från 12 till 15. Sedan ska hon få bada med farmor och farfar på badhuset medan jag och mannen i mitt liv kollar hur bebisen mår i magen och får instruktioner i insulin stickning. Vi hade också tänkt oss ett besök på förlossningen så vi vet var lustgasen sitter :)

Soliga dagar

Det syns tydligt på familjen att vi varit utomhus större delen av helgen. Vi är solbrända och rosiga. Igår kväll sa mannen: "Har du tänkt på att vi är inomhus?" Vi har varit ute från 10 på förmiddagen, ätit lunch ute i solen, och inte gått in förrän vid 15 då middagen har börjat planeras. Efter middagen har vi kastat på oss kläderna igen och cykelhjälm på och ut igen.
Så här har lill kopian sett ut större delen av helgen ---->
Hon är grymt duktig på att cykla och fort går det!


Nu börjar ännu en vecka och jag har försökt planera in den i minsta detalj.
Idag när jag hämtar på dagis 11:45 ska vi antingen åka till systra mi eller till Myre och kolla om kossorna släppts fria.
Imorgon är vi lediga och leker av oss på Öppna Förskolan. Sedan åker vi till Nyland och hälsar på.
Onsdagen ser ut som så att det blir dagis en liten stund, men vad vi gör på eftermiddagen är ännu oklart.
På Torsdag ska vi åka på ultraljud igen på eftermiddagen. Ska bli spännande att se om den lille (store) växer i normal fart eller om det går undan i en himla fart...
Och sen är det ju Fredag igen, och då är mannen hemma och vi får hoppas på sol!

Natten

I natt trodde jag verkligen att det var dags för mamma att ta ut mormor ledigt hos försäkringskassan.
Vaknade av en fruktansvärd värk i magen och alldeles kallsvettig. Värken steg från de undre regionerna upp över magen.
Jag låg blixt stilla och försökte slappna av och andas mig igenom värken.
Den var ganska snabbt övergående men lämnade efter sig en ihållande smärta.
Detta upprepade sig ungefär 10 gånger och det blev mer och mer smärtsamt.
Jag var på väg att väcka mannen för jag trodde verkligen att värkarna startat på allvar.
Försökte sova mig igenom värkarna men det var lönlöst! Till slut somnade jag utmattad. Det var värre värkar än dom jag fick för en månad sedan ungefär. Idag har bebisen varit lugn i magen men kom igång för en liten stund sedan. Under värkarna levde bebisen rövare och tyckte nog att det var jobbigt.
Det värsta som finns är att ha ont i magen, varför går man igenom det här en gång till?

Min trötthet, mitt klagande och min lesshet börjar ta ut sin rätt.
Jag saknar min man. Fruktansvärt mycket.
Jag vill kunna hålla honom nära om natten, krama på honom nära, men han känns så långt borta. Jag kan inte vända mig i sängen utan att det hörs hur ont det gör.
När jag väl ligger näsa mot näsa med min älskade är han ändå så långt borta.
Vi saknar varandra på ett sätt som vi saknade varandra under förra graviditeten också.
Det var de jag aldrig trodde vi kunde få tillbaka,varandra, efter ett psykiskt sjukt samtal med en barnmorska på BB. Som fick mig att söka psykolog hjälp.
Hon fick mig att tro att jag och min man kanske inte skulle hitta tillbaka till varandra, att det kunde ta upp till ett år eller ännu längre.
Då kändes min man så långt borta som det var möjligt, jag såg honom då redan som förlorad till någon annan. Så satt han bara en halv meter ifrån mig, med lill kopian i famnen och jag kände mig så enormt ensam, övergiven och ledsen.
Precis samma känsla kan jag återspegla nu och jag vill bara gråta. Det gör så ont att sakna någon, och det gör ont att sakna någon som ändå är så nära...

37 dagar kvar. Håll ut.

Smart kids

Var till diabetes sköterskan idag och fick min egen sockermätare. Hur kul som helst!
Faktiskt. Jag har redan stuckit mig själv 6 gånger, min syster en gång och mannen i mitt liv en gång.
Han var nervös. "Jag tycker inte om små nålar" och han tittade bort när jag stack honom.
Mitt socker håller en ojämn nivå så jag måste verkligen hålla koll på tiderna jag äter.
Enda gången som mitt socker varit under 8 idag var innan middagen.
Då låg jag på normala nivån 6.1. Precis på en fin gräns alltså.
Mycket lurit men spännande och följa och se.
Fick en super sköterska som gjorde att allt känns lite bättre och peppade mig bra.
Jag ska fortsättningsvis maila in mina socker värden till henne. Kul!

Något annat kul som hände idag var när jag och lill kopian begav oss till syster för att, cykla, gunga, umgås, hoppa hopprep och spela brännboll.
Det var även under brännbollen det roliga hände.
Min syster och dotter spelade på inne laget. Min systers son och jämn ung kusin på ute laget. Min syster slog den första bollen och hon lyckades springa till sista plattan innan mål.
Dottern slog i väg bollen och syster sprang in till mål plattan, kvar stod dottern.

Syster hojtar- Men du måste ju springa S!!
S med less röst - Men varför?

Jaa, varför ska man springa i onödan när man är fem år. Herregud, stå still unge...

En stunds vila

Solen skiner så underbart och lill kopian skuttar omkring och vill ut och cykla.
Absolut! Sol hela dagen igår, hon som cyklade från 10 till klockan 15, med en kort paus för lunch. Så klart uppdukad utomhus. Alla grannar på gatan var mäkta avis på oss småbarns föräldrar igår. Vi satt i solen hela dagen och barnen lekte så snyggt på gatan och cyklade upp och ner, upp och ner, upp och ner hela dagen. Så super nöjda och så glada. Grannarna städade, bytte däck och dammsög sina bilar. Skottade fram husvagn och dylikt.
Och vi satt bara där, mitt i allt och hade det alldeles underbart!
Och jag tänkte nog göra en repris, det är ju lill kopian som sliter i kläderna nu och vill ut och cykla. Tackar tackar.

Igår var det kalas för världens bästa Lisa, hon fyllde 25 år i söndags. Jag och lill kopian hade bestämt oss för att sjunga för Lisa men det var mest jag som sjöng. Otroligt vackert.
Igår blev vi bjudna på ett toppen kalas och jag var så mätt, nöjd och hade en otrolig mat koma när jag körde hem. Jag behöver nog inte äta nåt idag.

Har mycket förvärkar, kan knappt resa mig utan att magen knyter sig och det gör ont på "känsliga" ställen. På grund av dom, gissar jag, drömde jag att jag födde bebisen i natt.
Allt gick så himla fort och helt plötsligt var bebisen bara där, nästan ramlade ur mig.
Ingen sköterska hann med så jag fick fånga upp bebisen från britsen jag låg på.....Galet....
Lika mörkt hår som lill kopian hade bebisen och precis när jag hade fångat bebisen så kom mannen i mitt liv in i rummet.
Han hade parkerat om bilen och hann inte med på förlossningen för den gick så fort. Han var jätte besviken och ledsen och jag försökte trösta honom. Sen hände en massa annat konstigt, jag gick ut till bilen, smal och smärt och jätte pigg, för att hämta något till bebisen.
Då kom mamma och undrade var min mage var och jag berättade att vi hade fått bebisen nu......
Hoppas att det inte kommer gå så fort!! Men fort får det gärna gå...

Påska på!

Vaknade runt 06:00 av att bebisen hade hicka. Hörde sedan hur det regnade ute och kunde inte somna om. Det är mysigt med regn, men visst har jag hellre sol under påsken.
Men jag myser nog lite extra mycket när det regnar ändå, jag tänker på hur mysigt vi kommer ha det i stugan i eftermiddag. Tända en brasa, bädda sängarna, städa och plocka lite, tända ljus, äta god middag.....
Nää, nu måste jag gråta igen....
Glad påsk!

Vilken dag är det idag då?

Jag är lost. Jag känner när bebisen tränger sig längre och längre ner i mitt bäcken, det gör ont och det ger mig smärtsamma minnen från förlossningen. I remember, alldeles för mycket och för väl.

Om ni undrar hur det känns att tappa andan helt och hållet, bli gravid, vänta till du är i vecka 30 plus och har stor mage. Försök kissa på huk utomhus...

Tisdag! Just de ja, imorgon är det Onsdag och då jobbar mannen sin sista dag och är sedan ledig i nästan en vecka. Vi har slagt på värmen och kylen i stugan. Vi har knåpat ihop en lista om vad som bör tas med. Vi längtar, vi har separationsångest och vi gråter. Det är kanske sista gången vi är där...

Måndags information

I vecka 33 är medelkroppslängden 45 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2200 gr. Huvudets omkrets är 31 cm.

45 cm!! Och bebisen kommer växa typ 7 cm till. Eller mer. Det är trångt och ändå rör det sig hela tiden i magen. Jag fattar inte hur man lyckas andas egentligen, känner mig helt ihop klämd.

Var det så här förra gången, eller njöt jag mer av att vara gravid första gången?

Ibland kan du få uppleva att barnet hickar, du känner ett litet tickande i magen.

Har tyvärr hört att hicka kan vara tecken på kolik. Jag är sjukt orolig, för vår bebis hickar minst 2 till 3 gånger om dagen. Dock känner jag ingen tickande känsla utan hela magen hickar... Man både ser och känner det utan på magen.

Nu ska jag mest slöa, har sjukt ont i fogarna idag och har tyvärr sovit på en och samma sida hela natten för jag kom inte runt och vända mig. Det gjorde alldeles för ont och jag fick inte med mig höger ben. Efter lite hjälp och många tårar så kom jag upp ur sängen och hasade mig fram. Nu kan jag ta steg, så lite bättre känns det. Men idag får jag verkligen tänka på hur jag sätter mig, går och vänder och vrider mig.

Tröttma!

Torsdag, känns som Fredag jöh

Vi har varit på ultraljud nu och vi vet könet på vår kommande bebis. Dock vill jag inte säga något för min ma-ma vill inte veta riktigt än... Hon kommer nog höra av sig snart nyfiket, men just för tillfället vill hon inget veta så då är jag tyst.
Skulle gissa på att hon ringer när hon tar upp stickningen hon håller på med till bebisen....

Allt var för övrigt jätte bra. Bebisen växte precis som den skulle och låg typ 5% över, vilket är normalt. Schööönt!
Vi ska tillbaka om två veckor på ett till ultraljud och jag ska nog träffa diabetessköterskan nästa vecka för att träna på att sticka mig själv i fingret. Inte så svårt, fast det är roligare att sticka andra.

Och just det, bebisen hade fixerat sig också med huvudet neråt. Så snart sjunker nog magen ner mer och mer och bebisen trycker sig neråt mer och mer.
Jag längtar till förlossningen. Kan ni förstå det mina läsare?
Men jag längtar just för att jag vet att trycket mot höger revbensrad och det onda under höger bröst kommer vara som bortblåst på en gång.
Jag kommer dock inte ha någon känsel där, det har jag inte haft sedan lill kopian föddes heller.
Jag längtar också till förlossningen just för att foglossningen sägs bli bättre mot slutet i graviditeten och att smärtan blir mindre.
Och jag längtar till förlossningen för då får vi träffa....................

Om mindre än två timmar så vet vi nog könet på bebisen i magen.
Om mindre än två timmar så vet vi nog datum för förlossning, tidigare eller senare beräknat.
Vi tar reda på könet av ren nyfikenhet i första hand, men också för att lill kopian är helt inställd på att det blir en flicka och slutar helt zoonika lyssna på oss när vi talar om att det kan vara en pojke.
Så i förberedande syfte, i fall det är en pojke som trängs med mina inälvor, tarm och lungor, så är vi förberedda och kan bearbeta utifrån vad som komma skall.

Hemskt olika

Bebisen hickar någon gång varje dag. Lite irriterande känsla, något som jag aldrig kände med lill kopian.

I morse ville vi bara sova, båda 2 + 1. När klockan ringde 7:45 var ingen sugen på att stiga upp. Jag snoozade och lill kopian la igen sina ögon direkt.
Jag frågade:
-Somnade du igen?
Hon svarade:
-Nää, blundar bara lite.

Precis som mamma hade svarat. Duktig tjej!

Jag har Torsdag idag, sjukt irriterande. Mannen i mitt liv har Torsdag idag. För från och med idag kommer han vara hemma varje Fredag. Företaget har skurit ner på lön och arbetstid. Halleluja vilka glada tider!