Omvänd

Crazy times!
Colin är 1 år. När hände det? Han är mer vild än still.
Jag får positiva kickar från människor i alla hörn och kanter. Jag gör det bra som orkar hänga med honom om dagarna. Hur svettig jag än blir så är det lika roligt varje dag.
I natt var han till och med sugen på att kliva upp 03:30.
Va vill du? frågade jag när han stack upp sitt huvud ur sängen.
Heeeeej, fick jag tillbaka. Och ett stort, trött och förvirrat leende tillbaka.
Sedan låg vi där, till 05:30 ungefär. Då bestämde han sig för att somna om.
Under de två timmarna hann han vända sig om på mage i ett försök att ställa sig upp minst 100 gånger. Tröttma...Sedan var det bara att kliva upp 07:15, då han vaknade igen, och som är hans normala tid att vakna.
Gäsp!
Jag har svårt att sova ändå. Mannen som ligger på sjukhus för inflammation i bukspot.
Jag vill att han ska komma hem.

Hurto!

Bus och mys i lekparken. Jag förstår inte varför Martin Melin envisas med att skriva parkleken.
Bortsett från att jag retar mig på det så har han startat en bra sida. Här hittar ni den.
Det är så omvänt att läsa om pappor, pappor som bloggar och verkar lägga ner 100% på sina barn.
Jag önskar att jag bodde i en större stad. Just för möjligheterna, jobben och atmosfären.

Annars då? Går bilen bra?
Jorasåattserru...

Jag längtar till lördag. Då får jag träffa de jag bryr mig om, och de som jag inte sett på evigheter.
Det är 10 år sedan vi gick ur nionde klass. Fatta, 10 år! Vad har hänt sedan dess? Iiiingen aning.
Alldeles för mycket som har varit svårt. Och fantastiskt många roliga saker.
Jag hoppas att det blir en bra uppslutning. Annars känns det rätt så meningslöst.

Bör, borde, bort?

Jag borde blogga mer. Jag borde dammsuga. Jag borde torka golv. Jag borde tvätta. Jag borde börja med middagen. Jag borde kolla upp en god fördrink till lördag.
Jag borde inte sitta här i soffan och slappa.
Men du anar inte hur skönt det är med en paus. Lillebror är vild. Överallt och snabb som fisk. Lämnar jag honom utan tillsyn i 1 minut så ropar storasyster
-Nu har han klättrat upp på stolen mamma. Vad ska jag göra??
Och den skräck hon har i rösten. Hon är så rädd om sin lillebror. Så försiktig och snäll.
Ordning och reda.
När han sover sin stund på dagen så går luften ur mig. Var verkligen denna tjej som nu är så stor, så här vild?
Jag kan inte minnas det...
Lillebror lyser och ler och har bara bus i tanken
Colin, vild som en vilde.