Redan nu?

Efter två k r a f t i g a sammandragningar har jag nu lyckats förflytta mig till soffan och vilar. Magen är på hel spänn, hård och pyr ont. Jag hoppas verkligen inte att bebisen tänker titta ut redan nu. Visst, jag önskar att den ska komma tidigare, men kanske inte i vecka 31. Jag ska vila och invänta tänker jag, det kan bara vara ett litet test. Men vilken påminnelse om vad som komma skall!
Får man svära? TACK, FYYY HELVETEEEE!
Ringde och oroade mannen i mitt liv, jag ville ju bara mest att han skulle veta...i fall att.
Lill kopian såg på mig med rynkade ögonbryn medan jag verkligen försökte dölja hur ont det gjorde. Nu sitter hon i sin fotölj och ser på pippi.
Uscha....nää, inte NU!