Jag kan väl säga att den här dagen har varit bra, men den hade sin rejäla svacka.
Mina tårar kom plötsligt och utan förvarning.
Jag tänkte på min vän, på hennes otroligt fina bebis som inte finns här.
Nils Arvid. Tårar som kom så plötsligt, men det kändes så skönt efteråt.
Denna lilla kille kommer alltid finnas kvar, och jag tänker på min vän och honom ofta.
Det var min söndag. Jag ska pigga på mig själv med "I en annan del av Köping" om en liten stund.
En söndag med eftertanke, framtidstro och kärlek. Tack.
söndag 10 januari 2010
Värt att följa
Har du hakat fast i samma bloggar?
Det har jag. MEN, för någon vecka sedan hittade jag en blogg som jag följer med glädje, intresse och med starka känslor.
Abbes pappa bloggar på ett sätt som gör att man blir glad, berörd... allt!
Läs, jag tänker inte berätta mer. Jag vill ha er nyfikta, så ni läser.
Passa på att rösta på bloggen också!
Det har jag. MEN, för någon vecka sedan hittade jag en blogg som jag följer med glädje, intresse och med starka känslor.
Abbes pappa bloggar på ett sätt som gör att man blir glad, berörd... allt!
Läs, jag tänker inte berätta mer. Jag vill ha er nyfikta, så ni läser.
Passa på att rösta på bloggen också!
fredag 8 januari 2010
Men var har jag min ficklampa?
Ett fyrfaldigt HURRA för mitt 100:de inlägg!
Hipp hipp hurra hurra hurra huuuuuuuurrraaaaaaaaaaa!
Jag börjar min meningen som jag brukar, alltså vad är grejen med att vara sjuk?
Helt fantastiskt onödigt och det är väl därför jag bara är det en gång om året.
Jag har inte haft feber på tre år men igår värkte min kropp så kopiöst att jag anade feber.
Kul. Men, det är väl bra att börja året sjuk, nu vet jag ju att jag inte kommer vara det nå mer det här året. Tack 2010.
Trots sjukdom så har jag börjat städa bort julen. Hemmet blir ju som nytt! Allt känns mysigt igen, på nå vis.
Min make kom precis hem med en stor burk nötter med choklad överdrag. Naaaaaaaw!
Han är snäll han, den där mannen.
Hipp hipp hurra hurra hurra huuuuuuuurrraaaaaaaaaaa!
Jag börjar min meningen som jag brukar, alltså vad är grejen med att vara sjuk?
Helt fantastiskt onödigt och det är väl därför jag bara är det en gång om året.
Jag har inte haft feber på tre år men igår värkte min kropp så kopiöst att jag anade feber.
Kul. Men, det är väl bra att börja året sjuk, nu vet jag ju att jag inte kommer vara det nå mer det här året. Tack 2010.
Trots sjukdom så har jag börjat städa bort julen. Hemmet blir ju som nytt! Allt känns mysigt igen, på nå vis.
Min make kom precis hem med en stor burk nötter med choklad överdrag. Naaaaaaaw!
Han är snäll han, den där mannen.
onsdag 6 januari 2010
Av och på knappen
I lördags kom fin främmande från Stockholm, det fina främmandet vi saknat sedan jag och Filippa var i Stockholm och bodde hos dem. Vi har haft väldigt många mysiga dagar, och vi har även fått besök av världens bästa Lisa.
Och hon hade inte med sig vilken julklapp som helst till Filippa. En tavla med bilder från vår resa till Junibacken.
Filippa kan inte sluta titta på den, och hon visar alla som kommer hur sur hon är på en av bilderna.
Mycket uppskattad present, och vi längtar till nästa resa!
När Stockholmarna lämnade oss igår eftermiddag stod vi alla fyra i hallen.
Jag sa: Schhhhhyyyy
Filippa: Vad lyssnar vi på?
Jag: Tystnaden.
Sedan dess har Filippa frågat vad det är som låter? Tystnaden svarar vi.
Men redan idag är vi lite trötta på den, vi har ju haft en 1½ åring som sprungit runt här sedan i lördags. Men Colin kan lätt bryta denna tystnad med sitt snack, skrik och prat.
Han kan ju säga ma-ma. Säger vi. Säger jag....
Och hon hade inte med sig vilken julklapp som helst till Filippa. En tavla med bilder från vår resa till Junibacken.
Filippa kan inte sluta titta på den, och hon visar alla som kommer hur sur hon är på en av bilderna.
Mycket uppskattad present, och vi längtar till nästa resa!
När Stockholmarna lämnade oss igår eftermiddag stod vi alla fyra i hallen.
Jag sa: Schhhhhyyyy
Filippa: Vad lyssnar vi på?
Jag: Tystnaden.
Sedan dess har Filippa frågat vad det är som låter? Tystnaden svarar vi.
Men redan idag är vi lite trötta på den, vi har ju haft en 1½ åring som sprungit runt här sedan i lördags. Men Colin kan lätt bryta denna tystnad med sitt snack, skrik och prat.
Han kan ju säga ma-ma. Säger vi. Säger jag....
fredag 1 januari 2010
Nytt år, ny läjaout.
Sådärja. Nu har jag fin slipat på min blogg, barnen ska ju så klart föreställa mina egna två bebisar. Bebisar kommer dom vara tills dom flyttar hemifrån när dom är 25. Sådeså...
Herregud, julen är över. Vilken fart den kom med och vilken riv start den drog iväg med!
Nu är det ju till och med ett nytt år, och jag hann inte ens blogga på den första dagen på det nya året. Men men.
Julen var underbar, nyårsfirandet lika.
Men visst, det kommer bli skönt att komma tillbaka till vardagen. Alltså, jag klagar inte över att min man är hemma i nära två veckor.
Dock har jag gjort en fantastisk upptäckt under dessa två veckor. När min man är ledig och hemma förfaller hela mitt system. Min vardag bryts av, kan man väl säga? För så känns det.
Ni ska se min tvättstuga.....Skrev jag "min tvättstuga"? Pinsamt.
Tvätten ligger i högar på golvet. Är det någon som stänger av mig när min man är hemma? Eller förväntar jag mig hjälp mer automatik när han är hemma 24 timmar om dygnet i 2 veckor?
Jag vet inte. Eller så tar kroppen och hjärnan semester helt enkelt.
Jag vet att det behövs, jag som knappt sover, fortfarande.
Hotade nästan min man till livet i morse, innan jag bytte sovrum. Då hade jag varit vaken från 01:37, och nu stod klockan på 06:46.
Det är många timmar det, att ligga och lyssna på sin bebis som snusar gott i sin säng. Men kanske kanske vaknar han snart, så lika bra att vara vaken och redo...eller?
Och dottern som tränger sig närmre och närmre och vill kramas, tätt tätt.
Och mannen, som snarkar, breder ut sig, tappar andan, och låter som om han föder barn hela nätterna.
Efter fem timmars irritation bytte jag rum, och fick sova till 11:00.
Tack...
Gott nytt år vänner och bekanta och okända.
Jag hoppas mycket på det här året. Och det är valår. Jag vet inte om jag kan få mer pirr i kroppen av att tänka på det!
Herregud, julen är över. Vilken fart den kom med och vilken riv start den drog iväg med!
Nu är det ju till och med ett nytt år, och jag hann inte ens blogga på den första dagen på det nya året. Men men.
Julen var underbar, nyårsfirandet lika.
Men visst, det kommer bli skönt att komma tillbaka till vardagen. Alltså, jag klagar inte över att min man är hemma i nära två veckor.
Dock har jag gjort en fantastisk upptäckt under dessa två veckor. När min man är ledig och hemma förfaller hela mitt system. Min vardag bryts av, kan man väl säga? För så känns det.
Ni ska se min tvättstuga.....Skrev jag "min tvättstuga"? Pinsamt.
Tvätten ligger i högar på golvet. Är det någon som stänger av mig när min man är hemma? Eller förväntar jag mig hjälp mer automatik när han är hemma 24 timmar om dygnet i 2 veckor?
Jag vet inte. Eller så tar kroppen och hjärnan semester helt enkelt.
Jag vet att det behövs, jag som knappt sover, fortfarande.
Hotade nästan min man till livet i morse, innan jag bytte sovrum. Då hade jag varit vaken från 01:37, och nu stod klockan på 06:46.
Det är många timmar det, att ligga och lyssna på sin bebis som snusar gott i sin säng. Men kanske kanske vaknar han snart, så lika bra att vara vaken och redo...eller?
Och dottern som tränger sig närmre och närmre och vill kramas, tätt tätt.
Och mannen, som snarkar, breder ut sig, tappar andan, och låter som om han föder barn hela nätterna.
Efter fem timmars irritation bytte jag rum, och fick sova till 11:00.
Tack...
Gott nytt år vänner och bekanta och okända.
Jag hoppas mycket på det här året. Och det är valår. Jag vet inte om jag kan få mer pirr i kroppen av att tänka på det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
