I natt jag drömde

Ja, jag vet. Jag är helt världelös på att uppdatera.

Den här helgen var meningen att bli en mys helg.
Nästa helg kommer innebära packning inför min och Flippans Stockholm resa.
Ett bio besök ska också försökas klämmas in och en heeel del annat.

MEN (det finns alltid ett men) den här helgen blev verkligen inte som det var tänkt. Först och främst jobbade mannen i Fredags.
Det har han inte gjort på flera månader! Vi har alltid lång helg.
Men nu var han tvungen att åka på kurs i Örnsköldsvik på Fredagen och kom inte hem förrän 16:30. Fasligt trist.
Lördagen spenderade vi väldigt lugnt. Lagade en god middag och när den minsta av de 2 blev trött gick mannen ner för natta honom.
När jag och Flippan går ner en timma senare ligger mannen i fruktansvärda smärtor, svettas och slänger av sig tröjan han har på sig. Han säger att han har jätte ont vid solar plexus, att han har domnat bort i armarna och att smärtan strålar ut mot rygg och armar....
Jag frågar om han vill resa sig upp, det går lättare att andas då, tänker jag.
Han ligger nu och bara slänger sig fram och tillbaka i sängen i smärta.
Han reser sig och börjar gå ut från sovrummet och hinner bara genom dörren så faller han ihop i en hög på golvet.
Både Flippan och jag står och kliar oss i huvudet och Flippan klappar pappa på rumpan och säger: Rapa pappa!
På sjukvårdsupplysningen tycker de att jag ska ringa en ambulans och ambulansen är här på en gris blink. Larmet gick nog ut som en misstänkt hjärtinfarkt.
EKG apparaten packas upp i vårt vardagsrum, Flippan får kolla EKG:t på sin docka och kastar lite ballong med en av sjuksköterskorna.
Allt ser fint ut, säger dom!
Mannen får dock följa med och det visar sig vara gallsten som är i rörelse.
Så, söndagen. Blev väldigt lugn och trist.
Bättre lycka nästa helg!?

Hade också tänkt berätta en sak jag drömde i natt. Jag har ju väldigt svårt att sova och jag knåpar väl som mest ihop 4 timmar per natt. Och därför drömmer jag väldigt sällan nu... Men vi kanske kan ta det ikväll, jag kommer ihåg drömmen så väl....

Törtt

De är blogg torka, törtt.

Men jag har inte så mycket att blogga om.
Har ett trasig del i hjärtat.
Dagarna fylls av aktiviteter.
Jag lägger kalla, blöta bomulls tussar på ögonen för att dämpa svullnaden.

Orättvisa.
Ett fantastiskt fint Adjö. Lilla ärtan sände tusentals ärtor från himlen.
Ett tillfälle att le. Jag tycker det var fint.
En busig bebis i himlen. Ett sätt att säga hallå.

Nu då?

Hört på P1

Kvinna: ....Och nu är vi på bokstaven T. Kan du några ord på T?
Barn: Hund!
Kvinna: Hund? Är du säker på att det börjar på t?
Barn: Hund!
Kvinna: Börjar huuuund på t?
Barn: Hund! Tax!

Alltså, det var jätte kul. När man hörde det på radion. Lite roligt nu också...

I natten sprider små stjärnor ljus över jordens mörka rund.
Men någon jag känner är trygg och varm och väntar på John Blund.
I cirklar far en liten båt, ej större än din hand, ute på havet, fjärran i från land.
Hala in det lilla seglet, tänd lanternan din.
Till drömmarnas trädgård vi sakta driver in.

Kan ett barn program börja finare?
Nästan så man fäller en tår. En förälders hand som drar sitt finger i ett barns öppna hand.
Sen att barn programmet liknar Teletubbies, som jag blir illamående av, är väl en annan sak...

Idag står bad på schemat, härligt varmt bad med båda barnen. Jätte kul, och så mysigt.
Vi har ju Fredagar på Torsdagar så det här badet betyder att vi gör helg.
På en Torsdag. Så himla lyxigt!

Till helgen kommer Stockholms fjåsa. Mycket trevligt. En vild 1 åring ska härja lös här hela helgen. Alltså kommer vi få en inblick i hur livet kommer se ut om några månader.

Det har hänt så fruktansvärt tråkiga saker att det är svårt att känna lycka vissa stunder.
Men istället kramar jag om mina barn lite extra mycket, lite extra hårt och sväljer de tårar som vill komma.
Jag har två fantastiska barn, det är verkligen meningen med mitt liv.
Att få ha dessa två tok stollar!

Alltså. När flyttade 3-tonåringen in i huset?
Jag fattar ingenting och jag måste ha missat det totalt. För helt plötsligt stod hon bara där. Stampandes i trappen och skrek: MEEEEEEEN ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!
Smällde igen dörren till sitt rum och slog på Rasmus på luffen på cd:n...
Jag stod kvar i hallen, med hennes jacka i handen som jag bett henne hänga upp, eller som jag sa: "Nu får du hänga upp jackan! Jag är så trött på att du slänger den på golvet!"
Och då klampade hon iväg så där, precis som jag gjorde när jag var 13 - 14 år....
Jag ryser lite och det här var kanske en månad sedan. Tonåringen är kvar, men det är tur att min treåring kryper fram då och då och visar sig från sin bästa sida.

Det där med att visa vad jag har för kläder varje dag....Det hinns inte! Jag hade faktiskt allvarligt funderat på det men jag hinner inte hålla på och ta ego bilder på mig själv.
Jag har nog å göra nu. Herregud, jag har inte bett tonåringen flytta in!!